Meta Velander har 85 välfyllda år i bagaget. Eller ja, hon är 85 år gammal helt enkelt. Hon har en över 60 år lång skådeseplarkarriär bakom sig och det lilla faktum att hon har uppnått en hög ålder är tydligen ingen anledning att gå i pension, för hon är fortfarande aktiv på teaterscenerna. Då hon vid 67 års ålder fick sitt teaterkontrakt brutet tyckte hon att livet var slut, men det tog inte lång tid förrän hon anlitades som skådespelerska igen. Hon har varit sommarvärd en gång tidigare, år 1982 närmare bestämt.
Efter att ha spelat i mer än 70 pjäser är det kanske inte förvånande att mycket av henne sommarprat ägnas åt anekdoter som utspelar sig i olika pjäser hon har varit med i. Hon räknar upp olika kända pjäsnamn, skådespelare och musikstycken från 40-talet och framåt, som jag för det mesta aldrig har hört talas om. För att vara helt ärlig hade jag aldrig hört talas om Meta heller, nu får jag väl skämmas... Kanske känner jag mig inte lika involverad som jag hade gjort om hon hade pratat om någonting jag åtminstone hade hört talas om, men det är ändå ganska mysigt att höra en äldre människa prata om någonting som hände för länge sedan. Det ger mig ofta lite mysiga känslor i kroppen.
Meta berättar också om hur rösten förändras med åldern. Under natten har hon en stor slemproduktion, vilket leder till en massa rossel som hon måste få bort med hjälp av olika röstövningar. Några av dessa övningar får vi ta del av. Vi får också höra henne sjunga, vilket visar på att hennes röst har hållits mycket bra, trots en respektabel ålder! Hon berättar också om då hon fick medalj av kungen, när hon var med om en obehaglig bilolycka och om de fiktiva gäster hon bjöd in till middagsbjudningen hon höll med Ragnar Dahlberg i det populära SVT-programmet God Kväll. En historia som var lite kul handlade om då hon jobbade på Fiskeriverket (tror jag att det var...) med att räkna gamla sälsvansar och sälkäkar... Vad sägs om det jobbet?
Musiken var mycket gamla godingar, såklart! Det passade såklart bra in i hennes sommarprogram. Ett av undantagen, "Du måste finnas" med Helen Sjöholm, från musikalen Kristina från Duvemåla, gav mig massor av rysningar och gåshud trots att jag egentligen var genomsvettig ute på min promenad i värmen.
Det var helt okej och trevligt att ägna 90 minuter tillsammans med Meta Velander och hennes musikval. Om jag är hälften så positiv och pigg som Meta verkar vara vid 85 års ålder (om jag ens får leva så länge...) så får jag känna mig mycket tacksam!
Vad tyckte ni?
Läs mer om Metas sommarprat och lyssna HÄR.
Bild från DN.