Så har jag lyssnat på årets andra sommarpratare: artisten och låtskrivaren Eva Dahlgren. Här har vi en kvinna med en annan förmåga att berätta än vad Annika Sörenstam hade. Men inte ska man vara för hård mot Annika - Eva jobbar ju med språket som ett arbetsverktyg och det är inte för intet som hon blivit så framgångsrik i det hon gör.
Att Eva skulle ha ett djupt och svåråtkomligt sommarprat stämde inte alls. Hon inleder med att berätta om hur hon träffade en präst som bad henne skriva texten till en modern Requiem som skulle börja användas i svenska gudstjänster. Efter Estoniakatastrofen och tsunamin framkom ett behov av att ha sorgemusik utan budskapet att olyckor har människor själva dragit på sig genom att väcka Guds vrede. Det var en hake - prästen berättade att det var av stor vikt att Eva trodde på Gud. Eva svarade då helt sanningsenligt att hon inte visste om hon trodde på Gud eller inte, men att hon skulle ge besked om tre veckor. Följande tre veckor blev en andlig resa vi får följa med på, där Eva söker efter svar om sin gudstro. Vad hon kom fram till ska jag väl inte förtälja för er som ännu inte har lyssnat...
Insprängt i sommarpratet finns också utvalda barndomshistorier. Själv tycker jag det är lite trist att lyssna på historier om vad människor lekte med som barn och vad deras kompis på gården hette om historien inte har en väldigt tydlig poäng, vilket jag faktiskt inte alltid kunde finna hos Eva. Dock tyckte jag det var kul att lyssna på hur det gick till när hon och familjen åkte på chartersemester då hon var ung - likörprovning hör väl inte till vanligheten hos elvaåriga charterresenärer idag...
Desto mysigare var det att höra lite visdomar från Eva i slutet - om människors värde och vad vi värderar i livet. Eva verkar vara en sådär härligt vis kvinna man vill sitta och lyssna på sent in på kvällarna, med en kopp te och några värmeljus.
Eftersom jag lyssnade i efterhand hör jag bara en snutt av musiken, vilket tyvärr leder till att den inte kan göra samma intryck på mig som om jag skulle höra hela låtarna. Det hindrade mig dock inte från att få känslan av att det hade varit riktigt bra musik. Tror inte jag kände igen en enda låt, förutom "Frequent flyer" med A Camp och "Winter wonderland" som hon så oväntat inledde med... Hon spelade även en egen låt (Som ett äventyr), The Beatles, Frank Sinatra och Aretha Frankling. Mycket gamla godingar
Slutligen: ett bra sommarprogram som antagligen kommer ligga någonstans i mitten på min rangordningslista när jag tänker tillbaka på alla sommarprat i slutet av augusti. Hon är bra på att berätta, har en behaglig röst att höra på och komma med många poänger, men hade också en del mellansnack som jag inte intresserades så mycket av.
Lyssna på och läs mer om Evas sommarprat HÄR!
Bild från Expressen.
2 kommentarer:
Det där med att lyssna i efterhand har både för och nackdelar. Jag tycker oftast att man får en okej bild av musiken på de 30-45 sekunder de sänder. Bäst är det ju när det är någon som spelar dålig musik, eller när någon som pratar är så intressant att man bara vill höra mera, snabbt.
Wrecking ball som hon spelade är en fantastisk låt.
Mats, jo egentligen gillar jag bättre att lyssna på den korta versionen - det brukar ju inte vara musiken man är ute efter även om den skulle råka vara bra...
Skicka en kommentar