Sommarprat nr. 15. 10/7: Meta Velander.

Meta Velander har 85 välfyllda år i bagaget. Eller ja, hon är 85 år gammal helt enkelt. Hon har en över 60 år lång skådeseplarkarriär bakom sig och det lilla faktum att hon har uppnått en hög ålder är tydligen ingen anledning att gå i pension, för hon är fortfarande aktiv på teaterscenerna. Då hon vid 67 års ålder fick sitt teaterkontrakt brutet tyckte hon att livet var slut, men det tog inte lång tid förrän hon anlitades som skådespelerska igen. Hon har varit sommarvärd en gång tidigare, år 1982 närmare bestämt.

Efter att ha spelat i mer än 70 pjäser är det kanske inte förvånande att mycket av henne sommarprat ägnas åt anekdoter som utspelar sig i olika pjäser hon har varit med i. Hon räknar upp olika kända pjäsnamn, skådespelare och musikstycken från 40-talet och framåt, som jag för det mesta aldrig har hört talas om. För att vara helt ärlig hade jag aldrig hört talas om Meta heller, nu får jag väl skämmas... Kanske känner jag mig inte lika involverad som jag hade gjort om hon hade pratat om någonting jag åtminstone hade hört talas om, men det är ändå ganska mysigt att höra en äldre människa prata om någonting som hände för länge sedan. Det ger mig ofta lite mysiga känslor i kroppen.

Meta berättar också om hur rösten förändras med åldern. Under natten har hon en stor slemproduktion, vilket leder till en massa rossel som hon måste få bort med hjälp av olika röstövningar. Några av dessa övningar får vi ta del av. Vi får också höra henne sjunga, vilket visar på att hennes röst har hållits mycket bra, trots en respektabel ålder! Hon berättar också om då hon fick medalj av kungen, när hon var med om en obehaglig bilolycka och om de fiktiva gäster hon bjöd in till middagsbjudningen hon höll med Ragnar Dahlberg i det populära SVT-programmet God Kväll. En historia som var lite kul handlade om då hon jobbade på Fiskeriverket (tror jag att det var...) med att räkna gamla sälsvansar och sälkäkar... Vad sägs om det jobbet?

Musiken var mycket gamla godingar, såklart! Det passade såklart bra in i hennes sommarprogram. Ett av undantagen, "Du måste finnas" med Helen Sjöholm, från musikalen Kristina från Duvemåla, gav mig massor av rysningar och gåshud trots att jag egentligen var genomsvettig ute på min promenad i värmen.

Det var helt okej och trevligt att ägna 90 minuter tillsammans med Meta Velander och hennes musikval. Om jag är hälften så positiv och pigg som Meta verkar vara vid 85 års ålder (om jag ens får leva så länge...) så får jag känna mig mycket tacksam!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Metas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från DN.

Sommarprat nr. 14. 9/7: Micael Bindefeld

Micael Bindefeld är 50 år och superkänd festfixare och pr-man. Han ligger bakom de flesta stora kändisfester, åtminstone tycker jag att det verkar så. Om jag hade fördomar om att Amanda Jenssen var dryg är det absolut ingenting mot de fördomar jag hade mot Micke. Har hört en massa om hur högfärdig och snobbig han kan vara - kanske illasinnade rykten startade av människor som inte fått någon av hans hett eftertraktade inbjudningar?

Här har vi ett exempel på en människa som är totalt annorlunda mot hur jag trodde att han skulle vara. Har väl aldrig sett honom på tv eller läst någon intervju med honom, ändå hade jag en tydlig bild av hur han skulle vara. Jag tänkte på honom lite som Joe Labero, om någon minns hans sommarprat från förra året. Det jag minst anade var väl att han skulle inleda sitt sommarprat med att tala om pelargoner...

Därefter fortsätter han att tala om allt möjligt, bl. a. sitt judiska ursprung och förintelsen, hans förkärlek för att åka till ovanliga platser långt borta (som Libyen, Sudan, Papua Nya Guinea...), relationen till fadern och hans sömnrubbning som leder till ett mkt stort intag av koffeintabletter och energidryck. Han pratar också om hur han i början av sin karriär startade med att vara den "hetaste kändisfrisören" i Stockholm för att sedan gå över till att vara den mest eftertraktade festfixaren.

Allt han pratar om är väldigt intressant, han talar helt enkelt på ett sätt som fångar mig. Har ni, liksom jag hade, en bild av Micael Bindefeld som väldigt dryg så tipsar jag er om att lyssna på hans sommarprat!

Hans musikblandning var lite rolig... Lena Ph, lite israeliskt, Dionne Warwick, David Bowie... Inte riktigt min musiksmak men den passade honom!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Micaels sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från SVT.

Sommarprat nr. 13. 8/7: Amanda Jenssen

Amanda kom tvåa i Idol 2007 och har därefter haft en god karriär med två utgivna skivor och några Grammisar i bagaget. Född 1988 är hon den näst yngsta sommarprataren i år. Av någon anledning har jag haft lite svårt för henne. Hon är jätteduktig, gör helt okej musik och har inte gjort några otrevliga uttalanden. Ändå har jag av någon konstig anledning tänk mig att hon är ganska dryg. Vi människor kan fungera lite konstigt med våra fördomar...

På ett sätt så tyckte jag att hon levde upp till mina fördomar, bl. a. då hon beskrev att hon med sin senaste skiva hade "uppnått perfektion" samt pratade om de olika innerstadslägenheter hon köpt i Stockholm. Men detta var bara en liten del av sommarpratet. Under resten av den knappa timmen hon pratade visade hon sig riktigt sårbar genom att prata om kärleken till djur, sin ensamstående mamma och förlusten av sin första bästa kompis..... en snigel. Jag blev själv lite berörd då hon pratade med sådan inlevelse om när hennes katt sprang bort. Hon går också såklart igenom Idolresan och lite smått om när skivorna spelades in och om turnélivet.

Amandas sommarprat var verkligen, som Vivecas, helt okej. Inte ett av mina favoriter, men jag tycker ändå hon kan vara nöjd och stolt!

Musiken var mestadels gamla godingar, som The Beatles, Bob Dylan, Velvet Underground och Tom Waits.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Amandas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från Expressen.

Sommarprat nr. 12. 7/7: Viveca Sten.

Viveca är en kvinna i karriären som både jobbar som chefsjurist och styrelseledamot i Röda korsets center för torterade flyktingar. Dessutom har hon skrivit tre kriminalromaner som tydligen blivit väldigt populära, detta inom loppet av två år. Men jag måste erkänna att jag aldrig hade hört hennes namn innan...

Jag efterlyste ett bottennapp i mitt tidigare inlägg. Vivecas sommarprat var definitivt inget bottennapp, men jag tyckte inte om det lika mycket som jag tyckte om de andra sommarpratare som har pratat de senaste dagarna. Viveca pratade mycket om sitt Sandhamn, den ö i Stockholms skärgård som hon spenderar mycket tid på och där hennes kriminalromaner också utspelar sig. Jag förstår att detta är ett väldigt speciellt ställe för henne, men jag har ändå lite svårt att upprätta ett intresse för någon annans semesterparadis.

Det som hon berättade som berörde mig mest handlade om hur hon efter en förlossning fick en ryggskada som opererades, men ändå blev värre. I flera månader fick hon ha ständig hjälp hemma från kommunen och det var inte tal om att kunna lyfta upp sin lilla bebis. Trots detta fick hon ingen tid hos läkaren förrän efter tre månader, då en inbokad kvart. Men efter att ha träffat en privat ryggexpert fick hon möjlighet att inleda ett ryggträningsprogram som var stenhårt, men hjälpte henne tillbaka till ett normalt liv. På grund av envisheten hos en röd gris lyckades hon med det till synes omöjliga! För övrigt ger hon en stor känga till den svenska sjukvården som, trots att den ska vara en av de bästa i världen, lämnar mycket i övrigt att önska. Det var också intressant och kul att höra om hur hon träffade sin man hon nu varit gift med i tjugo år.

Tyvärr är några av hennes historier inte speciellt inspirerande för mig. Jag tappade intresset och kan inte ens riktigt redogöra för vad hon mer pratade om. Men minns att hon, liksom Anna Carrfors Bråkenhielm pratade om bristen på kvinnor på höga poster i företag. Hon presenterade en lite annan lösning än kvotering, bl. a. handlade det om att man i stället för tjänstebil kunde erbjuda städning i hemmet. Det kanske är jättebra, men tycker det är lite tråkigt att man ju då faktiskt utgår från att det alltid måste vara kvinnan som står för städningen i hemmet...

Lite illamåendeframkallande tycker jag också att det är att avsluta med ett utspel kring "carpe diem - fånga dagen!". Visst ligger det något i det, men det låter så... präktigt.

Sammanfattningsvis tyckte jag inte att Vivecas sommarprat var någon höjdare, men visst var det helt klart godkänt. Musiken var väldigt blandad med Bruce Springsteen, Uno Sveningsson, Beyonce, Supertramp och Ted Gärdestad bl. a... Inte dåligt, men inte jublande bra heller.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Vivecas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från Ruter Dam.

Sommarprat nr. 11. 6/7: Nicklas Lundblad.

Nicklas är 38 år och jobbar som samhällspolitisk rådgivare åt multimultienorma företaget Google. Han har en doktorandexamen i informationsteknologi och har jobbat i Handelskammaren i Stockholm samt grundat den liberala tidskriften Neo.

Här har vi med andra ord en man med en lysande karriär, precis som Anna Carrfors Bråkenhielm som pratade dagen innan Nicklas. Däremot ger han ett helt annat intryck. Jag tyckte, till skillnad från andra, inte alls att Anna gav ett "skrytigt" intryck, däremot var hon med rätta mycket stolt över sina prestationer. Nicklas däremot framställer det som att någon tokig arbetsgivare i ett svagt ögonblick råkade tacka ja till att anställa honom och att legat nära gränsen till att bli avskedad pga. ja, inte vet jag. Han har helt enkelt en massa självdistans och jag gillar det!

Nicklas tema för sommarpratet var skrivande och hur vi alla som skriver (inte bara romanförfattare eller poeter - utan alla vi vardagsskrivare också) påverkar hur informationsflöder ser ut idag och kommer att se ut i framtiden. Nicklas berättar själv att han i sin ungdom skrev mycket dramatiska kärlekshistorier som alltid slutade med att alla dog eller försvann ut i "intigheten". Mycket roligt! Han har fortsatt skriva en massa och det är uppenbarligen något som är mycket viktigt för honom. Och hans sommarprat är onekligen mycket välskrivet.

Nicklas pratar såklart en del om informationssamhället och i vilken rask takt vår samlade information dubbleras nu jämfört med för ett antal år sedan... Fascinerande siffror, ni får lyssna själva! Det jag tyckte var mest intressant var att höra om hur sökmotorer var uppbyggda förr jämfört med idag. Jag googlar ständigt och det är spännande att veta hur Google faktiskt kan veta vad jag letar efter...

Jag väntar fortfarande på det där riktiga bottennappet, för detta var riktigt bra! Nicklas har humor och verkar vara en otroligt sympatisk människa. En sådan man jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med, hihi. Men nu råkar han ju vara lyckligt gift. Rekommenderas av Sommarlyssnaren!

Musiken var en hel del Depeche Mode och annat syntigt. Skönt att lyssna på kortversionen med andra ord!

Läs mer om Nicklas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från Internetworld.

Sommarprat nr. 10: Anna Carrfors Bråkenhielm

Tjoho, jag är tillbaka från min mini-semester! Jag har haft tre underbara dagar på Gotland. Det första jag gjorde var att lyssna på Annas sommarprat i podversion, men sedan var klockan över midnatt och jag fick gå och lägga mig.

Anna Carrfors Bråkenhielm är en mediaentreprenör som bl. a. varit VD för tv-produktionsbolaget Strix. Det var hon som tog konceptet bakom Expedition: Robinson till Sverige! Hon sålde sitt företag Silverback för 60 miljoner och har startat tidningen Passion for Business, en businesstidning som riktar sig till kvinnor i karriären.

Som jag brukar säga... Jag gillade verkligen detta! Hade inte så höga förväntingar, då jag inte är speciellt intresserad av entreprenörskap, pengar, företagande... Just därför blev jag positivt överraskad av vad Anna hade att berätta.

Anna inleder med att ge en sammanfattning av vad hennes sommarprat kommer att handla om, vilket jag tycker både väcker intresse och skapar struktur - bra! Hon berättar sedan om hur hon startade sin karriär genom att efter att ha utbildat sig i Växjö som 22-åring ringer runt till en massa arbetsgivare från en telefonkiosk... Genom sitt hårda arbete, sina nya idéer och sitt sätt att sticka ut hamnar hon som ung kvinna som VD för Strix, med stöd från Robert Aschberg. Av någon anledning blir jag faktiskt intresserad av hur hennes karriär har sett ut, något som inte är helt vanligt för mig. Kanske för att hon själv berättar om det på ett så engagerat, coolt och intressant sätt? Lite olika turer gör att hon nu sitter med en massa pengar hon fått efter att ha sålt sitt företag och en massa frihet. Hon ger oss en ögonblicksbild från Kanarieöarna där hon sitter och skriver medan dottern leker i skuggan. Nej, man blir inte alls avundsjuk...

Anna pratar också mycket om kvinnligt företagande. Hon är för kvotering och brinner för jämställdhet. Det gör jag också och jag tycker att det är mycket uppfriskande att höra någon som vågar stå upp för dessa budskap! Hon belyser också vikten att aldrig bli ekonomiskt beroende av en man och att våga: inte bara gå den från början utstakade vägen... Många av hennes budskap träffade mig verkligen rätt i tiden, vilket säkert var en av anledningarna till att jag tyckte så mycket om att lyssna på henne.

Vanligtvis brukar jag vilja ha lite mer personligt och inte bara karriär och tankar kring det. Men det här var faktiskt så intressant att jag inte brydde mig om det. Tja, man behöver väl inte alltid vara konsekvent?

Musiken kommer jag knappt ihåg alls, jag hade väl annat att tänka på under de små musiknsuttarna. Men jag ser nu i efterhand att hon spelade lite allt möjligt: David Bowie, The Cure, Boney M, Soundtrack of our lives och Boney M... Ja, kanske lite tråkigt att det inte direkt skedde någon kvotering av kvinnor in i hennes musiklista kanske - men bra musik verkar det ha varit.

Läs mer om Annas sommarprat och lyssna på det HÄR.

Bild från Resumé.

Ett litet uppehåll

Hej på er! Sommarlyssnaren kommer att vara borta i tre dagar, på resa till Gotland. Härligt kommer det att bli, och som ni förstår så kan det bli svårt att uppdatera under tiden jag är borta. Recensionerna kommer att komma upp, men i efterhand. Hoppas ni har några jättefina dagar, vi ses snart igen!

Sommarprat nr. 9. 4/7: Ulf Malmros

Jag har nu lyssnat på ännu ett i raden av eminenta sommarprat! Kanske är det lite tråkigt att läsa en blogg som nästan uteslutande hyllar samtliga sommarprat, men det är så jag har känt hittills.

Ulf är en nu 45-årig regissör som är känd för filmer som Bröllopsfotografen, Smala Sussie och Den Bästa Sommaren, men även tv-serier som Mäklarna. Riktigt populära grejor alltså! Jag upptäckte här en lucka i min allmänbildning. Jag kände nämligen bara till Ulf till namnet och skulle absolut inte kunnat redogöra för vad han gjort. Men nu vet jag alltså lite mer.

Ulf är riktigt underhållande att lyssna på. Han berättar om sin uppväxt och början av karriären med stor självdistans - en otroligt viktig egenskap enligt mig. Hans intresse för filmande började då han som liten var sjuk och uttråkad ensam hemma och upptäckte en filmkamera med en tre minuter lång film i. Som sjuttonåring (!) skrev han efter ett bråk med en lärare på skolan ett kritiskt manus mot skolsystemet som han fick lov att själv regissera för SVT:s räkning. En naturbegåvning!

Ulf berättar många roliga och dråpliga historier från sin karriär som filmregissör. Skulle gärna vilja berätta om den där pärmen som kunde ha gjort honom rik som ett troll, men tror ni får lyssna på det själva... Vill liksom inte förstöra överraskningen. Det är skönt att han inte berättar så detaljerat om precis hur alla turer kring filmer, tv-serier och andra samarbeten gått till - det brukar inte var så intressant att höra i kronologisk ordning precis hur en karriär gått till. Vi får godbitarna helt enkelt!

Men sommarpratet blir allvarligt också. Ulf berättar om en tids sjukdom han gått igenom och poängterar hur olik den episoden blev för honom jämfört med hur han hade gestaltat det i en film.

Musiken är uteslutande filmmusik - mestadels mycket pampig sådan! Kul med någon som går hela vägen!

Slutligen: Lyssna på detta och njut!

Läs mer om Ulfs sommarprat och ladda ned det HÄR.

Bild från Moviezine.

Sommarprat nr. 8. 3/7: Eva Gabrielsson

Idag var det första gången jag lyssnade på ett sommarprogram live sedan det allra första sommarpratet denna sommar: Annika Sörenstam. Och jag är glad för det! Eva hade valt riktigt bra musik. Allt från country till afrikanskt, salsamusik, folkmusik, helt vanlig pop, klassiskt, opera... Och så hade hon med en av min absoluta favoritlåtar. "The whores hustle and the hustlers whore" med PJ Harvey. Ett kul återhörande!

Och själva pratet? Jag tyckte mycket om det. Eva verkar vara en väldigt sympatisk och trevlig person. Hon pratar kort om uppväxten i Västerbotten, med den frikyrkliga familjen. Inte långt därifrån växte Stieg Larsson upp i arbetarfamiljen som inte skilde sig så mycket från Evas. De träffas senare på ett FNL-möte. Ett engagerat samarbete inleddes och snart hade de levt tillsammans i trettio år. Eva berättar om det påtänkta äktenskapet som aldrig blev av, deras fortsatta samarbete i olika politiska frågor, livet ute i skärgården, skärgårdshuset som aldrig blev byggt...

Men Eva pratar också om helt andra saker. Jag tycker det är kul att höra en "vanlig" person med ett "vanligt" arbete och inte bara toppolitiker, kulturarbetare, sportstjärnor eller andra mediapersonligheter. Eva har jobbat länge och hårt som arkitekt inom byggbranschen. Jag måste säga att jag inte alls vet mycket om vad en arkitekt gör. Jag visste inte ens att de kan jobba ute på byggarbetsplatser, utan trodde att de uteslutande satt inne på kontor och ritade. Det var också intressant att höra om hur det kan gå till på en byggarbetsplats. Eva menar bestämt att det är en mycket humanistisk miljö, vilket är ett sätt jag aldrig själv har tänkt på det som.

I slutet tar hon såklart upp "arvstvisten". Det märks hur besviken hon är, men tycker att hon pratar om det på ett fint sätt. Jag var lite orolig att det skulle bli en "smutsig" historia med kängor som slängdes både hit och dit, men tyckte att hon undvek det på ett bra sätt. Däremot ger hon en kraftig känga till Sverige då hon vill rucka på synen på vårt land som så fint och bra på alla sätt.

Berörd blev jag definitivt i slutet då hon pratade om Stiegs bortgång och om hur han lever kvar hos henne. Inte i fotona eller vykorten utan internaliserad i henne eftersom han har påverkat hur hon tänker och ser på världen. Väldigt vacker och tänkvärt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Evas sommarprogram rekommenderas!

Läs mer om Evas sommarprogram och lyssna HÄR.

Bild från Cyberpresse.

Inför idag: Eva Gabrielsson

Det kanske inte är så stor mening med att peppa inför dagens sommarprat då det börjar om bara en dryg timme! Men tycker ändå det är i sin ordning att påminna om att idag ska Eva Gabrielsson underhålla oss i 90 minuter.

Eva är 56 år gammal och var författaren Stieg Larssons livskamrat under 30 hela år. Själv jobbar hon som arkitekt samt skriver på en bok som handlar om den svenska sambolagstiftningen.

Såhär säger hon själv om sitt sommarprogram:

Jag kommer att berätta om mina rötter i Västerbotten som har präglat min moral, syn på livet och människornas betydelse för mig. Något kommer att handla om hur det är att förlora någon – i mitt fall Stieg – och vad det är som kan hjälpa en tillbaka till livet igen. Så vill jag berätta om träd jag minns och träd som får andra att minnas, om det som byggs upp och är konstruktivt. Som motsats vill jag tala om avund, som det destruktiva i mitt liv.

Jag har läst Stiegs Millenium-trilogi och älskade verkligen den. Måste erkänna att jag faktiskt mer intresserar mig för att höra detaljer om Stieg samt konflikterna kring arvet efter honom än höra Eva berätta om sin uppväxt. Men hoppas att hon har ett så bra sommarprat att jag får ta tillbaka det. Mellan 13.00 och 14.30 får jag veta det!

Läs mer om Evas sommarprogram HÄR.

Bild från DN.

Sommarprat nr. 7. 2/7: Rolf Ekéus

Rolf Ekéus har nu avnjutits medan jag tog hand om diskberget efter den trevliga middagen igår. Jag fick lyssna en dag i efterhand eftersom fredgkvällen bjöd på annat kul efter arbetsdagens slut, men det fungerar bra det med.

Rolf berättar en massa trevliga och spännande historier från sitt liv som diplomat (och även innan det). Han berättar om sökandet efter och nedrustningen av den irakiska fabriken med biologiska massförstörelsevapen, tiden i New York på 70-talet, då Salman Rushdie (världens då mest hatade och eftersökte man) agerade livvakt till honom, möten med de största namnen... Det som var synd var att tiden var så knapp, man hade gärna velat höra mer och fått lite mer sammanhang till alla historier!

Jag skrev, halvt på allvar, i mitt "inför-inlägg" nedan att jag hoppades att det inte skulle bli så mycket kärnvapensnack. Men det var nog det jag tyckte var mest intressant! Det är hisnande att tänka på att de kärnvapen som finns skulle kunna utrota mänskligheten, och det i ett nafs.

En sak jag har tänkt på att nästan alla sommarpratare har inlett med att ge någon slags ögonblicksbild av en spännande händelse för att locka till sig lyssnaren, för att därefter gå direkt på barndomen och redogöra för den. Rolf bröt denna trend och började inte prata om barndomen förrän ca. en halvtimme in i programmet. Han blev personlig och berättade om systerns död då han var liten.

Mot slutet av programmet blev det en tyst paus på säkert flera minuter (kändes det som). Jag upptäckte ingen återkoppling till detta och undrade om det var något slags fel eller om det var inplanerat? Natasha hade ju 15 sekunders medveten tystnad i förra sommarprogrammet. Någon som lyssnade som kanske kan upplysa mig om vad som skedde egentligen?

Musiken bestod av mycket "gamla godingar" och en hel del klassisk musik. Passade en man av hans dignitet, även om det inte är något jag själv skulle valt att lyssna på.

Slutligen kan jag säga att Rolf är en bra berättare som fångar lyssnaren med sina historier, men jag skulle ändå ha önskat lite mer bakgrund till det han berättade för att få ut mer av hans sommarprogram.

Läs mer om Rolfs sommarprogram och lyssna HÄR.

Bild från Wikipedia.

Inför imorgon: Rolf Ekéus

I det stora hela tycker jag att sommarpratarna har hållit riktigt hög klass i år hittills och jag hoppas att det fortsätter så! Imorgon är det dags för Rolf Ekéus, en 74-årig diplomat från Kristinehamn. Bland hans toppjobb finns att vara Sveriges ambassadör i USA, jobba med eliminerandet av massförstörelsevapen i Irak, FN:s högkommissarie (fråga mig inte vad detta är, men det låter fint och viktigt)...

Jag har i ärlighetens namn aldrig hört talas om Rolf, men tycker ändå det ska bli kul att lyssna på honom. Han måste ha extremt mycket spännande erfarenheter och roliga historier att berätta. Se här bara vad han själv säger om sitt sommarprogram:

Jag kommer att berätta om ryska spionchefer och de israeliska och amerikanska underrättelsetjänsterna, liksom hemligheter i FN. Men också om det glittriga livet på Manhattan och möten med författare, psykoanalytiker och jazzmusiker där. Det kommer även att handla om hur det gick till att avväpna Saddam Hussein och samtidigt överleva, samt mitt livslånga engagemang för att eliminera kärnvapen.

Hoppas det blir mycket glassigt liv i Manhattan och mindre engagemang för kärnvapenfrågor... Nej skämt åsido, trots min ytlighet så tror jag att jag kommer att lära mig mycket under morgondagens sommarprat.

Läs mer om Rolfs sommarprat HÄR.

Bild från SvD.

Sommarprat nr. 6. 1/7: Natasha Illum Berg

Något av det första jag reagerar på när jag hör Natasha är: vilket fantastiskt sätt hon talar på! Kanske någon liten brytning, men väldigt korrekt, lite gammaldags språk med tydligt uttal. Jag blir också imponerad då hon i början talar lite swahili (vilket låter bra i mina öron, men då får man ta hänsyn till att mina kunskaper i swahili är sådär...) samt när hon, under några citat, visar att hon talar perfekt engelska. Det enda jag stör mig lite på är när hon säger "professionell storviltsjägare" ett antal gånger och uttalar professionell och "professional" (med det engelska uttalet). Men det finns värre saker här i världen att hänga upp sig på, minst sagt!

Natasha berättar om det motstånd hon mötte på då hon blev kvinnlig storviltsjägare i Afrika, det lilla huset i Tanzania där hon bor med "geväret och pennan", hennes nyvunna kärlek som mördades utanför portarna till hennes bostad i Nairobi för några år sedan, den nya, brunögde skåningen som inte stal hennes hjärta utan gav det tillbaka till henne... Hon pratar också en hel del om jakt och försvarar dess existens mot de som har svårt med hela konceptet. Jag erkänner att jag var en av dem och att jag ännu inte är övertygad om motsatsen.

Hon talat bitvis på ett väldigt poetiskt sätt och det märks att hon är författarinna till flera böcker. Det är vackert, men nackdelen är att jag tappar bort mig då och då eftersom jag ofta lyssnar medan jag gör annat som att laga mat, åka buss eller diska och då tappar fokus lyssnandet kräver alltför mycket hjärnkapacitet.

Det jag blev mest berörd av var då hon pratade om Afrika som kontinent och frågade oss: är det kanske så att den rika världen är rädda för att Afrika ska ta sig upp från sina knän och bli en stark kontinent? Hon problematiserade också bilden av oss som de som har det bra och afrikanerna som de det är synd om. Som exempel tog hon att vi får vatten genom kranen medan tanzanier kan behöva gå flera kilometer till brunnen varje gång man behöver vatten. Å andra sidan kan man tänka på att brunnen är en social mötesplats där man umgås innan man går vidare. Den ensamma gamla damen i lägenheten här i Sverige behöver aldrig träffa någon på väg till vattenkranen... Alltid intressant med nya perspektiv! Det var också mycket roligt att höra henne berätta om stockholmsbor och dra parallellen till de vilda djuren... Ja, det måste höras.

Det Natasha berättar om är intressant, men kände i efterhand ändå att jag aldrig riktigt fick någon förståelse för exakt hur hon kunde bli Östafrikas enda kvinnliga storviltsjägare. Steget från den lugna uppväxten i Blekinge känns enormt. Jag skulle också gärna ha hört med om hur hennes liv i Afrika ser ut. Inte bara den poetiska och djupa varianten, utan också den vardagliga och konkreta. Kanske jag får ta och läsa hennes böcker?

Musiken var fantastisk. För en gångs skulle var jag besviken att jag lyssnade på programmet i efterhand och inte kunde höra musiken i sin helhet. Det var mycket afrikansk musik som lät riktigt bra!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Natashas sommarprogram och lyssna på det HÄR.

Bild från Telegraph.

Inför imorgon: Natasha Illum Berg

Natasha har jag, liksom Per, bloggar om innan sommar började för i år, eftersom jag har sett fram emot hennes sommarprogram. Vad jag skrev då kan ni läsa här. Hon är en av få kvinnliga, professionella storviltsjägare i Afrika och jobbar med att ta ut turister på buffeljakt. Under sitt 39-åriga liv har hon också hunnit skriva två böcker om sitt liv i Afrika: Floder av röd jord och Tea on the blue sofa.

Denna kvinna verkar, liksom Per Holknekt som sommarpratade idag, ha levt ett otroligt spännande liv som jag ser fram emot att höra om. Jag som sett henne på Skavlan vet att hon kan berätta på ett sätt som fångar lyssnaren också. Jag ser fram emot att få höra historier om livet i Afrika, men också hur det kunde komma sig att en tjej som föddes i Blekinge hamnade i Tanzania. Om man ska tro på hennes egna beskrivning av sitt sommarprat så tror jag inte att jag kommer att bli besviken:

Mitt Sommarprogram kommer att innehålla reflektioner kring livet i Afrika och lite historier från mina närmare 20 år i Tanzania

Kanske kommer vi få höra lite afrikanska rytmer i musikväg också? Hoppas!

Läs mer om henne på SR:s hemsida HÄR eller på hennes egen hemsida HÄR.

Bild från My Adventures.

Sommarprat nr. 5. 30/6: Per Holknekt

Så är alla sommarpratare slut för i juni! Det har gått snabbt tycker jag!

Per berättar i sitt sommarprogram om sitt otroligt välfyllda liv. När man börjar tänka på sitt eget liv undrar jag vad jag egentligen har haft för mig? Skulle jag sammanfatta mitt liv i ett sommarprogram skulle nog få människor sitta bänkade vid radioapparaterna.

Vi får i alla fall följa honom från den trygga uppväxten, till killen som var bäst på det mesta, till tonårskillen som var töntig och lite ful, till killen med drömmen om en karriär inom skateboardåkning som, utan att ha någonstans att bo, åker till California för att träffa sina idoler, men märker att han är bättre på att åka skateboard än vad de är. Därefter blir han själv världsmästare med ett liv i California, hamnar i knarkträsket, räddar livet på en gängledare, åker hem och utbildar sig, öppnar en skateboardbutik som han sedan super bort, lever på pengar från socialen och kämpar för att få tag i mat, är med i Sveriges största dokusåpa, halkar på ett bananskal in i modebranschen och startar ett otroligt framgångsrikt klädmärke med ett värde på över miljarden. Någonstans däremellan blir han fri från både alkohol och droger. Och jag har troligtvis missat en massa detaljer!

Detta fantastiska levnadsöde innehåller både toppar och dalar, liksom de flesta historier som intresserar oss människor. I slutet, då han berättar om sin mamma som dog i cancer, har han själv svårt att hålla gråten tillbaka vilket gör honom extra mänsklig för oss lyssnare. Han släpper in oss på livet! Det blir också känslosamt då han beskriver hur hans liv bara har börjat och att han är så lycklig för sina framgångar. Som femtioåring har han börjat våga vara sann mot sig själv och de värderingar han besitter.

Det är en synnerligen fascinerande historia han berättar. Per är killen med den "perfekta" uppväxten (mycket kärlek, sunda värderingar) som ändå hamnade så snett under en period. Kanske skulle jag vilja höra ännu mer om hur han tror att det kunde bli så, men kanske framförallt hur han kunde hitta kraften att bli från från sitt drog- och alkoholmissbruk. Men man har ju bara 90 minuter och någonstans ska man hinna klämma in lite musik också!

Per är en duktig berättare med ett fint språk. Han berör mig inte med samma värme som Pär Johansson från igår, men Per är definitivt väl värd att lyssna på.

Musiken han valde passade bra in i det han berättade, det märktes att han hade valt den med omsorg vilket kändes bra, även om det kanske inte riktigt alltid var min musikstil. Mycket punk blev det, vilket inte är något jag brukar lyssna till själv. Roligast var att höra dancelåten som hans dotter själv skrivit då hon var fem år samt låten han skrev och spelade in tillsammans med sina Big Brother-kollegor från 2000. "Mediahora" heter den och gav mig verkligen en massa gamla minnen tillbaka!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Pers sommarprat och ladda ned det HÄR.

Bild från Resumé.

Inför imorgon: Per Holknekt

Jag har tidigare bloggat om Per Holknekts sommarprat, där jag berättar att det är ett av de sommarprat jag ser mest fram emot. Det inlägget kan ni hitta här.

Per Holknekt är grundare till det superpopulära svenska klädmärket Odd Molly. Han måste ha blivit otroligt rik! Innan dess var han världsmästare i skateboardåkning och även framgångsrik i flipperspel. Under denna period missbrukade han, i tjugo år närmare bestämt. Vi får inte glömma bort då han var med i Big Brother år 2000, nybliven nykter alkoholist. Som jag följde honom med spänning!

Detta kommer Per enligt honom själv att tala om:

Kommer att tala om livets olika skeden längs min väg, i glädje och förtvivlan. Från den fina uppväxten i doften av nytjärade träskidor och mammaskalade apelsiner i snöbivack till den darrande tiden ute i samhällskylan, på fel sida linjen. Det blir sen en del om hur jag fann hopp och kraft i en förtvivlad situation, om stålbadet och återkomsten till en närande, varm och skön plats i tillvaron.

Känns som att det kan komma att handla mycket om hans hårda liv, vilket jag är spänd på att få höra om. Inte för att jag tycker om att gotta mig i andras olycka, men fascineras verkligen av att han verkar ha vänt sitt liv väldigt tvärt och det ska bli intressant att höra hur det gick till. Jag tror ändå att Pers sommarprat kommer bli en kontrast mot Pärs sommarprat från igår. Båda kanske solskenshistorier, men på olika sätt. Spännande ska det bli i alla fall!

Läs mer om Pers sommarprat HÄR.

Bild från Aftonbladet.

Sommarprat nr. 4. 29/6: Pär Johansson.

Ja, jag erkänner att jag smälte lite. Det jag önskade i gårdagens "inför"-inlägg var att jag skulle få en lite annan bild av Pär än den jag hittills haft. Och vem kunde undgå att älska hans sommarprat? Det är för övrigt det första sommarpratet som har lockat fram tårar hos mig i år (men förhoppningsvis inte det sista!).

Det han utan tvekan pratar mest om är sin teater och arbetet med den utvecklingsstörda ensamblen, men han inleder med att prata om det viktigaste han har: barnen. Han sänder ett meddelande till alla makthavare att värdera förskolepersonalens arbete högre, eftersom de tar hand om det mest värdefulla människor har. Han menar också på att föräldrar borde vara tysta på barnens fotbollsmatcher och inte pressa de små liven för hårt. Han fortsätter med att berätta lite kort om sin barndom i Delsbo och därefter i Hudiksvall. Visst är dessa historier intressanta, men det som verkligen berör är det han berättar om teatern.

Vi får följa arbetet med hur idén till en teater för utvecklingsstörda föddes, det motstånd han stötte på och hur otroligt mycket skådespelarna växte när de fick göra något de var bra på och tyckte var roligt. Temat kan man säga är att alla måste få ha sin plats i samhället, vilket jag håller med om. Historien innehåller massvis med roliga anekdoter, vissa som vi som har lyssnat på honom i andra sammanhang har hört innan, men många nya också. Den som fick mig att skratta mest handlade om när ensemblen skulle intervjuas av några journalister. Det hela slutade med att det blev journalisterna som frågades ut av ensemblen. Och det var inte vilka frågor som helst, utan "när uppfanns bilprovningen?", "varför finns det väntrum?" och "hur länge har lingon funnits?" var lite av det som journalisterna matades med. Hi hi!

Hur roligt, mysigt och inspirerande det än är att lyssna på så kan jag störas lite på när man glorifierar utvecklingsstörda och säger saker som att de alltid behandlar alla lika, alltid är glada, etc. För utvecklingsstörda är ju precis som vi normalstörda människor, och visst finns det riktigt dryga och otrevliga utvecklingsstörda också. Inget konstigt med det!

Pär verkar vara en engagerad människa med otroligt mycket driv. En sådan man önskar att man orkade vara! Men han verkar också få väldigt mycket energi av att han älskar sitt jobb så mycket.

Musiken var väldigt blandad. Självklart får vi höra några smakprov från hans teater, men också en salig röra med Elvis Presley, The Killes, Cat Stevens, Miss Li (en av mina favoriter!) och t. o. m. Flo Rida! Ja, vad ska man säga, jag gillade det!

Slutligen: Min favorit hittills, svårslaget.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Pärs sommarprogram och lyssna på det HÄR.

Foto: ParJ.se

Inför imorgon: Pär Johansson

Pär Johansson är en 40-årig man som fått ganska mycket uppmärksamhet på senaste tiden på grund av hans kända Glada Hudik-teater som består av utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare och sångare. De har gjort en känd föreställning vid namn "Elvis" som till och med fått komma till Broadway i New York. Artister från föreställningen har fått uppträda både i Allsång på Skansen och i Melodifestivalen. Pär chefar över teatern och är också grundaren.

Jag har jobbat en del med utvecklingsstörda, vilket jag tycker är väldigt givande. Jag har också en bror som är gravt utvecklingsstörd. Ändå är det något som stör mig med Pär Johansson. Det blir lite för mycket "ååh titta, en utvecklingsstörd och sjunger och har humor, gud så speciellt!". Jo visst är det roligt att utvecklingsstörda får synas i media, det är en självklarhet tycker jag! Men samtidigt är det ju så självklart att man inte måste göra en så stor grej av att utvecklingsstörda klarar ganska banala saker? Säg gärna emot mig om ni inte håller med. Men gillar inte det där "ho ho kolla vad roliga de är" som jag ibland tycker att Pär förmedlar, även om det är tydligt att han har ett brinnande intresse för att föra fram de här personerna på ett positivt sätt.

Såhär säger Pär om sitt sommarprogram:

Mitt program kommer att handla om hur min bästa kompis hamnade i Världslaget i fotboll medan jag hamnade på en vedbacke med utvecklingsstörda. En kursändring jag aldrig ångrat. Jag ska också prata om vad som händer med människor när man blir behandlad med respekt, sedd, behövd och tagen i anspråk. Och vad som är receptet bakom Glada Hudik-teaterns framgång.

Det är onekligen en lockande inledning till ett program vilket gör mig mer nyfiken. Jag hoppas att jag surt kommer få svälja ner mina kommentarer efter att ha hört Pärs program och att jag kommer att få en helt annan bild av honom efter hans 90 minuter.

Läs mer om Pärs sommarprogram HÄR.

Bild från ParJ.se

Sommarprat nr. 3. 28/6: Babak Najafi

Vilket sommarprat jag hörde idag! Babak Najafi! Vilken man och vilken berättare! Jag vill genast läsa en bok som han har skrivit, men tyvärr har han inte skrivit någon (än?).

Babaks sommarprat har temat "drömmar", vilket vanligtvis får mig att må lite illa. Ja, jag är lite cynisk ibland även om jag inte vill erkänna det. Orkar inte riktigt med den där typiskt amerikanska stilen (if you can dream it, you can do it!). Oftast räcker det inte alls bara att bara ha en dröm för att kunna genomföra något. Men hur som helst, Babaks program var långt ifrån amerikanskt illamåendeframkallande.

Han börjar med att berätta om uppväxten i Teheran, då bomberna ven och antalet klasskompisar ständigt sjönk. Men mitt i detta föddes ändå Babaks filmintresse, hans första filmminne handlar om en tysk porrfilm någon råkat få tag på och som han hann se några sekunder på innan familjen var tvungna att springa ned i det bombsäkra skyddsrummet. Vi får följa honom på hans väg till Sverige och under uppväxten i Uppsala (min gamla hemstad!), med intresset för film och drömmen om en karriär inom film som en röd tråd genom berättelsen. Den buttra syokonsulenten i Flogsta som sa till honom att om man vill bli regissör måste man gå Dramatiska Filminstitutet, men det är Sveriges dyraste utbildning så det kan han glömma, lyckades inte krossa hans dröm.

Babaks program innehåller en hel del barndomsanekdoter, men han lyckas (till skillnad från Eva Dahlgren för min del) faktiskt alltid få det intressant. I slutet gör han mig riktigt berörd, då han berättar om a-lagaren på en bänk i Uppsala som inte fått träffa sin dotter på mycket länge. Jag börjar fundera på om det kan vara någon av det otal "kända fyllon" som man sett under sin tid här.

Babak Najafi får full pott från mig! Är ganska säker på att han kommer att vara en av mina favoriter när denna säsong är slut. Inte blev det sämre av att han valde riktigt bra musik också! Musik som kändes väldigt "stark", precis som han själv.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Babaks sommarprat och lyssna på det HÄR.

Bild från Nyhetskanalen.

Inför imorgon: Babak Najafi

Babak Najafi är en 34-årig, iranfödd filmare och regissör som nu är bosatt i Stockholm. Han står bakom den kritikerrosade filmen Sebbe som handlar om en 15-årig killes hårda liv i förorten. Jag har inte sett filmen än, även om jag har velat göra det länge.

Däremot har jag sett ett avsnitt av Kobra där han var med av anledning att han hittade Sebbes huvudrollsinnehavare, Sebastian Hiort af Ortnäs, när han efter månader av letande på svenska högstadieskolor, spelandes basket på en skolgård i Stockholm. Babak gav intryck av att vara en intensiv och engagerad människa som också var trevlig, karismatisk och charmig. Nej, jag blev inte förälskad (även om det kanske låter som det), men jag är mycket intresserad av vad han kommer att berätta och spela upp för musik under sina 90 minuter i etern. Såhär säger han själv om sitt sommarprat:

Jag ska prata om att förverkliga en dröm. I rollerna: En tågkonduktör, en syokonsulent och en alkoholist på ett torg i Uppsala.

Vilken cliffhanger! Jag längtar. Läs mer om hans sommarprat här.

Bild från filmnyheter.se.

Sommarprat nr. 2. 27/6: Eva Dahlgren

Så har jag lyssnat på årets andra sommarpratare: artisten och låtskrivaren Eva Dahlgren. Här har vi en kvinna med en annan förmåga att berätta än vad Annika Sörenstam hade. Men inte ska man vara för hård mot Annika - Eva jobbar ju med språket som ett arbetsverktyg och det är inte för intet som hon blivit så framgångsrik i det hon gör.

Att Eva skulle ha ett djupt och svåråtkomligt sommarprat stämde inte alls. Hon inleder med att berätta om hur hon träffade en präst som bad henne skriva texten till en modern Requiem som skulle börja användas i svenska gudstjänster. Efter Estoniakatastrofen och tsunamin framkom ett behov av att ha sorgemusik utan budskapet att olyckor har människor själva dragit på sig genom att väcka Guds vrede. Det var en hake - prästen berättade att det var av stor vikt att Eva trodde på Gud. Eva svarade då helt sanningsenligt att hon inte visste om hon trodde på Gud eller inte, men att hon skulle ge besked om tre veckor. Följande tre veckor blev en andlig resa vi får följa med på, där Eva söker efter svar om sin gudstro. Vad hon kom fram till ska jag väl inte förtälja för er som ännu inte har lyssnat...

Insprängt i sommarpratet finns också utvalda barndomshistorier. Själv tycker jag det är lite trist att lyssna på historier om vad människor lekte med som barn och vad deras kompis på gården hette om historien inte har en väldigt tydlig poäng, vilket jag faktiskt inte alltid kunde finna hos Eva. Dock tyckte jag det var kul att lyssna på hur det gick till när hon och familjen åkte på chartersemester då hon var ung - likörprovning hör väl inte till vanligheten hos elvaåriga charterresenärer idag...

Desto mysigare var det att höra lite visdomar från Eva i slutet - om människors värde och vad vi värderar i livet. Eva verkar vara en sådär härligt vis kvinna man vill sitta och lyssna på sent in på kvällarna, med en kopp te och några värmeljus.

Eftersom jag lyssnade i efterhand hör jag bara en snutt av musiken, vilket tyvärr leder till att den inte kan göra samma intryck på mig som om jag skulle höra hela låtarna. Det hindrade mig dock inte från att få känslan av att det hade varit riktigt bra musik. Tror inte jag kände igen en enda låt, förutom "Frequent flyer" med A Camp och "Winter wonderland" som hon så oväntat inledde med... Hon spelade även en egen låt (Som ett äventyr), The Beatles, Frank Sinatra och Aretha Frankling. Mycket gamla godingar

Slutligen: ett bra sommarprogram som antagligen kommer ligga någonstans i mitten på min rangordningslista när jag tänker tillbaka på alla sommarprat i slutet av augusti. Hon är bra på att berätta, har en behaglig röst att höra på och komma med många poänger, men hade också en del mellansnack som jag inte intresserades så mycket av.

Lyssna på och läs mer om Evas sommarprat HÄR!

Bild från Expressen.

Inför idag: Eva Dahlgren!

Idag kl. 13 är det dags för Eva Dahlgren att sommarprata. Jag känner inte till speciellt mycket om henne, ja förutom att hon är en känd sångerska som sjöng "Vem tänder stjärnorna". Hon har tydligen gett ut 17 album och varit i branschen i trettio år, så hon har uppenbarligen gjort mycket mer än den låten.

Jag har en bild av Eva som lite "mystisk", "svår" och lite djup. Hon har ju gett ut poesiböcker också och jag är ingen stor poesikonsument. Ser inte fram emot att lyssna på ett väldigt djupt sommarprat - om det är djupt på ett otillgängligt sätt. Men inte ska man döma ut ett sommarprat om man inte hört det! Jag tror också att hon har otroligt mycket intressant att berätta om sitt 49 år långa liv och eftersom jag knappt vet någonting om henne så har jag ju mycket att lära mig.

Såhär säger Eva själv om sitt sommarprat:

– Jag ska berätta om dagen som förändrade mitt liv, om mitt hittills svåraste beslut, om varför jag älskar Simon Spies och varför man ska vara på sin vakt när man fiskar gädda år 2040.

Det låter onekligen som en intressant blandning! Lite mer personligt än Annika Sörenstams sommarprat från igår. Speciellt det där med gäddorna har gjort mig nyfiken. Tappade hon någonting konstigt i ett gäddstim någon gång eller vad är det frågan om? Det får vi veta idag 13.00.

Sommarprat nr. 1. 26/6: Annika Sörenstam

Så var det första sommarpratet "avklarat"!

För en gångs skulle hade jag möjlighet att lyssna live vilket också ledde till att jag fick höra på alla låtar Annika valt i sin helhet. I början reagerade jag verkligen på att jag och Annika verkar ha monumentalt olika musiksmak! Whitney Houston, Tomas Ledin, Michael Jackson och Tina Turner hör alla till de artister jag allra helst undviker att lyssna på och de betades av på löpande band. Under sommarprogrammets gång ploppade det dock fram musik som jag gillar lite bättre. En av låtarna kände jag igen som en låt jag brukade lyssna på mycket för många år sedan, nämligen Shawn Mullins med "Rockabye". Hade helt glömt bort låten och det var ett kärt "återhörande". Även Keane med "Everybody's changing" tycker jag mycket om.

Och själva pratet då? Det handlade i stort sett uteslutande om golf skulle jag säga. Hon inleder med att berätta om hur nervös hon var inför sitt första spel med herrarna och hur hon agerade för att kunna prestera. Hon pratar också om hur allt började då hon som liten testade en massa olika sporter för att till slut fastna för golfen och flyttade till ett stekhett Arizona med hjälp av ett golfstipendium. Hon berättar också om hur hon slog kvinnligt rekord med 59 slag på en bana och hur det gick för henne på ett otal andra matcher samt hur hon resonerade då hon bestämde sig att sluta som professionell golfare. Tydligen saknar hon inte det livet ett smack, så det måste ha varit ett helt korrekt val.

Jag som inte vet speciellt mycket om golf och inte heller är så intresserad hoppade inte i stolen av förtjusning, men det kunde absolut ha varit värre. Annika verkar vara en sann tävlingsmänniska som också är väldigt stolt över sina fantastiska prestationer (vilket hon absolut ska vara!). Samtidigt verkar hon också oerhört ödmjuk, vilket gör henne betydligt trevligare för mig som lyssnare, jämfört med om hon bara skulle ha suttit och skrutit.

Annika släpper dock inte riktigt in oss på livet, tycker jag. Visst talar hon lite snabbt om hur hon träffade sin man och hur det är att vara mamma, men det på ett ganska schablonartat sätt. Man har inte direkt någonting att hänga upp henne på som gör henne mänsklig eller som gör att man kan känna igen sig i henne. Så tänker i alla fall jag. Det skulle ha varit kul att höra t. ex. om någon gång då hon gjort bort sig (förutom att bli utslagen i en golfturnering), någon personlig händelse som förändrat hennes liv... Men alla vill inte dela med sig av sig själva på det sättet och det måste man ju respektera.

I det stora hela, en klart godkänd start på årets Sommarsäsong. Imorgon ser vi fram emot att lyssna på Eva Dahlgren, som jag kommer att skriva mer om innan det är dags!

Läs mer om och lyssna på Annika Sörenstams sommarprogram HÄR!

Bild från Inquisitr.

Idag gäller det alltså!

Jag hoppas att alla hade en fantastisk midsommarafton! Här hos mig i Uppsala är det svinkallt och regnet öser ned, men det hindrar mig ändå inte från att ha härliga sommarkänslor. Det är ju idag vi kommer att få höra den välkända signaturmelodin!

Jag kommer som sagt att kommentera (vill hellre kalla det så än "recensera") samtliga sommarvärdars sommarprogram. Självklart försöker jag göra detta så snabbt som möjligt, men ibland tillåter inte livet att man lyssnar live, utan jag får lyssna i efterhand. Detta kan leda till att sommarprogrammet kommenteras med någon dags fördröjning, hoppas ni kan ha överseende med detta. Ni får ju gärna komma in och kommentera först om ni hinner! Nu kör vi!

Bild från Nytt i hyllan.

I övermorgon smäller det: Annika Sörenstam!

Oj, tiden har ändå gått snabbt ändå! Jag hade en förhoppning om att tipsa om många fler sommarprat från 2009, men det hann jag visst inte. Dessutom är det väl ingen som hinner lyssna på några gamla sommarprat när de nya börjar!

På lördag, den 26 juni, startar alltså Sommar i P1 för i år med Annika Sörenstam, världens bästa kvinnliga golfspelare genom tiderna som nu lagt golfen på hyllan för att ta hand om sitt eget vinmärke, klädmärke och parfymmärke. Hon håller tydligen också på och designar golfbanor och hjälper unga golfare genom sin stiftelse Annika Foundation.

Golf är inte direkt min kopp te, vilket jag inte minst märkte igår då jag var och spelade minigolf. Allt började bra, speciellt då jag fick i bollen i hålet på bara två slag på den första banan. Men ju svårare banorna blev, desto sämre gick det för mig. Då jag inte ens fått bollen rätt på sju slag tre banor i rad var jag redo att kasta golfklubban åt fanders och springa skrikandes därifrån (ja, jag är en dålig förlorare).

Jag är ändå intresserad av att lyssna på Annika. Jag gillar framgångsrika kvinnor som tar för sig och Annika verkar vara just en sådan. Jag hörde reklamen för hennes sommarprat på P1 idag och hon skulle berätta bl. a. om när hon började spela golf med männen, hennes flytt till USA och livet efter golfen. Verkar som att hon kommer att bjuda på en bra blandning av sitt professionella och privata själv, vilket alltid uppskattas hos mig.

Så, ratta in P1 på lördag 26 juni kl. 13.00 och lyssna på Annika Sörenstam prata och spela musik i en och en halv timme! Vill ni peppa lite extra inför Annika sommarprat kan ni gå in på hennes blogg här och hennes twitter här.

Jag önskar er alla en underbar midsommarafton, vad ni än gör då!

Bild från Idrottsgalan.

Vinter i P1

Det finns ett program som heter Vinter i P1 också. Jag har läst lite om historiken och det verkar som att programmet sändes mellan 1969-1974, -91 och -93 för att sedan återupptas 2009 med Bibi Rödöö och Agneta Ekberg i spetsen.

För mig har inte vintervärdarna i närheten samma magi som sommarpratarna. Är det lika ärofyllt att få prata i Vinter som att få prata i Sommar? Inte än, men vem vet i framtiden? Runt Sommar i P1 finns det så mycket vanor - ligga i hängmattan i skuggan och lyssna, lyssna på stranden när man solar på en klippa...

När jag tittar på vilka som har varit vintervärdar hittar jag många spännande namn. Hans Rosenfeldt (manusförfattare), Stefan Einhorn (överläkare och professor), Sofi Fahrman (moderedaktör) och Monika Ahlberg (matkreatör och kokboksförfattare) är några av dem från i vintras jag skulle vilja lyssna på. Jag kanska ska ge dem en chans ändå?

Bild från Sveriges Radio.

Gör SR:s Sommarquiz!

Jag som "gillar" SR: s Sommar & Vinter i P1-sida på Facebook fick just information tidigare idag att SR har lagt upp en Sommarquiz på sin hemsida. Tio påståenden ska passas ihop med tio sommarvärdar. Hur mycket kan ni? Gör quizet HÄR.

Jag kan avslöja att jag fick 9 av 10 rätt. Lite störigt att inte ha alla rätt, nördig som jag är! Hur gick det för er?

Tillbakablick: Herman Lindqvist

Nu börjar det närma sig, hörrni! 5 dagar och lite mindre än 16 timmar är det enligt SR:s hemsida kvar innan vi får höra Annika Sörenstam tala i radio. Då passar det väl bra med ännu en tillbakablick från 2009 som kanske kan peppa oss lite för vad som komma skall.

Ett sommarprat som jag njöt av att lyssna på var Herman Lindqvists. Han har varit ganska aktuell nu i dagarna då han har varit en del av SVT:s bröllopssatsning och alla som hört honom prata vet att han är bra på just det: att prata. Jag är inte överdrivet intresserad av hans historieprogram på tv eller hans historieböcker, men trevliga historier från Hermans liv är ju ändå alltid roliga att lyssna på. Och det fick vi många av under Hermans sommarvärdskap! Jag kommer speciellt ihåg den om vännens vinkällare och den med Kronprinsessan och Boris Jeltsin. Jag ska nog inte gå in närmare på det, ni får lyssna själva om ni blir nyfikna! Ni kan läsa mer om Hermans sommarprogram samt ladda ner det i en mp3-version här.

Herman har tidigare varit sommarvärd 1981, 1985, 1987, 1988, 1989 och 1992 (men jag har inte hört några av dessa program). En van man i sammanhanget med andra ord alltså!

Bild från Fokus.

Sommarbloggarna?

Kanske är det få som har engagemang, energi eller intresse att lägga uppmärksamhet på något annat än Det Kungliga Bröllopet idag. Men för de intresserade kan jag ändå meddela att TV4 har en satsning som heter "Sommarbloggarna" där olika etablerade bloggare får göra ett blogginlägg varje dag under perioden 28/6 - 31/7. Konstigt nog kan jag inte få denna information bekräftad på TV4s egen hemsida, men jag har ändå läst om det hos flera av de bloggare som kommer att medverka samt på Dagens Media, så vi får väl utgå från att det stämmer.

De bloggare som kommer att medverka är som följer:

Mån 28/6 Bingo Rimér www.beingbingo.com

Tis 29/6 Inredningsbloggen inredningsbloggen.blogg.se

Ons 30/6 Martin Melin www.coolapappor.se/bloggar/martin-melins-blogg

Tor 1/7 Badlands Hyena badlandshyena.wordpress.com

Fre 2/7 Niotillfem rodeo.net/niotillfem

Mån 5/7 Bokhora www.bokhora.se/blog

Tis 6/7 Terese Alvén sparkibaken.se

Ons 7/7 Jessica Silversaga www.vintageportalen.se

Tor 8/7 Oswalds popcorn kempagbg.blogspot.com

Fre 9/7 Meral Tasbas www.finest.se/meraltasbas

Mån 12/7 Kulturbloggen kulturbloggen.com

Tis 13/7 Prankmonkey www.folkvett.se/prankmonkey

Ons 14/7 Maria Soxbo husligheter.se

Tor 15/7 Kalle Lind kulturarbete.blogspot.com

Fre 16/7 Martin Ezpeleta blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta

Mån 19/7 Knivlisa knivlisa.blogg.se

Tis 20/87 Tommy K Johansson blogg.tkj.se

Ons 21/7 Nevnarien nevnarien.se

Tor 22/7 Mats Strandberg matsstrandberg.blogg.se

Fre 23/7 Henrik Fexeus www.henrikfexeus.se/blog

Lör 24/7 Heja Abbe www.hejaabbe.com

Mån 26/7 Klas Lindberg blogg.aftonbladet.se/lindberg

Tis 27/7 Mymlan mymlanthereal.wordpress.com

Ons 28/7 Linna Johansson linnajohansson.se

Tor 29/7 Caroline Hainer www.folkvett.se/jazzhands

Fre 30/7 Magdalena Graaf magdalenagraaf.se

Lör 31/7 Laila Bagge Wahlgren blogg.mama.nu/lailas-blogg

Av dessa bloggar är det bara Terese Alvén från Spark i baken jag brukar följa varje dag, tycker att hon skriver om träning och hälsa på ett inspirerande och positivt sätt, utan pekpinnar. Men många av bloggarna tittar jag in hos då och då. Jag kommer nog inte att följa Sommarbloggarna på tok lika slaviskt som Sommarpratarna, men någon gång då och då kommer jag nog att titta in för att se vad som har hänt.

Det är inte bara jag...

Jag brukar söka runt i bloggosfären för att se var det snackas om årets Sommar i P1 och vad som sägs. Av en slump råkade jag då hitta en blogg med samma syfte som min: att recensera alla sommarpratare! Det är Jesper och Mats, två killar som liksom jag gillar Sommar i P1, som har skrivit varsin recension på samtliga sommarprat från förra året. På en del punkter håller vi med varandra, men vi tycker också till stor del olika. Kul, så ska det vara!

Tyvärr verkar de inte riktigt vara "på" i år, åtminstone har de inte bloggat en enda gång sedan 9 december förra året. Synd, man kan väl aldrig bli för många som gottar sig i alla sommarprat?

Jag rekommenderar alla att gå in på deras blogg som heter just Sommar i P1. Där kan man minnas alla sommarprogram från förra året, tyvärr förde jag inga anteckningar då, så det är kul att kunna gå tillbaka och titta. Förresten skriver de att de i snitt hade ca 100 besökare per dag i sin blogg förra sommaren. Undrar vad deras hemlighet var? Kan berätta att denna blogg har betydligt färre besökare. Men vad säger man, man måste ju förtjäna sina läsare och det ämnar jag med tiden att göra.

Lyssnarnas sommarvärd: Tina Jansson

Jag måste erkänna att jag inte lyssnade på alla bidrag för lyssnarnas sommarvärd i år. Däremot röstade jag faktiskt ändå, dock inte på Tina som vann, utan på en kvinna som har jobbat många år i Afghanistan, jag tyckte att det verkade så extremt spännande att lyssna på helt enkelt. Men blev ändå inte alls besviken när Tina vann.

På SRs sommarhemsida kan man läsa att Tina är en 45-årig Örebrobo som jobbade som lärare fram till att hon för fyra år sedan insjuknade i den obotliga och dödliga nervsjukdomen ALS. Hon kan nu inte prata på kommunicerar med omvärlden med hjälp av en reflex på glasögonen, det hon vill säga läses upp av en talsyntes. Om jag inte minns fel så sa Tina under presskonferensen att hennes syster kommer att läsa upp Tinas sommarprat för att vi skulle "slippa" lyssna på talsyntesen.

Tina kommer att prata om sjukdomstiden, vad hon har lärt sig och hur hon har valt och leva med vetskapen att hon kommer att dö. Jag är själv mycket intresserad av aspekter av livet och döden och tror att det kommer att bli väldigt givande och känslomässigt att lyssna på vad Tina har att berätta. Den 21 juli får vi vänta till.

Foto: Vera Elvingson.

Nytt smått och gott på SRs hemsida

På SRs hemsida kan vi se lite nytt smått och gott, åtminstone har jag inte sett det innan. Det är en videosnutt med Jill Johnson i Grekland där hon är på semster (ser otroligt härligt ut). Om jag tolkar henne rätt verkar det som hon har lite svårt att planera sitt sommarprat! Vi får också se Annika Östberg på promenad i skogen med hunden och höra några av sommarvärdarna sjunga den kända "sommarlåten". Det finns också två nya ljudsnuttar, en med Meta Velander , Eva Gabrielsson, förutom det som redan låg uppe sedan innan. Så klicka er in dit och ladda ordentligt inför 26 juni!

Elizabeth Gummesson

Jag studerar till psykolog och brukar av någon anledning vara lite misstänksam mot så kallade coacher. "Vad har de för utbildning, vad kan de egentligen?". Löjligt, jag vet. Jag kanske känner mig hotad? Så när coachen och författaren Elizabeth Gummesson skulle sommarprata förra året hade jag inga speciella förväntningar, trodde snarare att det skulle bli jobbigt att lyssna på en massa plattityder och hurtiga tillrop. Det visade sig efteråt att detta blev ett av mina absoluta favoritsommarprat från 2009.

Elizabeth verkar vara en fantastisk människa. Hennes röst utstrålar så mycket energi, värme och engagemang att jag känner, varför är jag jag och inte hon? Hon verkar vara en fantastiskt självsäker och stark människa och det var väldigt inspirerande att lyssna på henne. Hon pratar om allt möjligt, från att man som vuxen måste vara öppen och ärlig när man talar med barn om döden, till anekdoter inom arbetslivet. Något som berörde mig och som jag har tänkt tillbaka på flera gånger under året är hennes historia om när hon som tonåring jobbade i en godisaffär när en uteliggare kom in... Ja, ni får lyssna själva.

Ni kan läsa mer om Elizabeth och ladda ner en mp3-version av hennes sommarprat här.

Bild från Aftonbladet.

Per Holknekt

Ett annat sommarprat jag ser fram emot i år är Per Holknekts. Tycker verkligen att det var ett bra val av sommarredaktionen då det är en person som jag är väldigt intresserad av. Såhär beskrivs han på Sommars hemsida:

Grundare av och delägare i det världsomspännande svenska klädmärket Odd Molly. Tidigare världsmästare i skateboard och framgångsrik flipperspelare. Är pilot och dedikerad sportfiskare. Medverkade 2000 i tv-programmet Big Brother. Beskriver sig själv som hårt arbetande, kärleksfull och orädd. Har kallat sin missbruksperiod en 20 år lång minneslucka.

Ja, man hör ju att han levt ett intressant liv och att han antagligen har massor att berätta. På den tiden då han var med i Big Brother följde jag programmet slaviskt. Kommer ihåg honom som mannen som precis innan han gick in i huset hade blivit nykter alkoholist. Trots en massa lockelser hade han stark karaktär och drack inte en droppe alkohol (ja, såvitt vi tittare kunde se i alla fall). Minns att han en sen kväll gick ut själv i mörkret på gården och åt en rå lök med högljudda kväljningar. Varför? Ja, det kan man bara spekulera i. Kanske ville han bevisa något för sig själv? Jag blev i alla fall väldigt intresserad av hans person .

Kommer ihåg att han i och med programmet blev tillsammans med jazzsångerskan Viktoria Tolstoy som var kommentator i programmet. Nu är relationen efter många år slut, och det ryktas om att han är tillsammans med Lena Ph, som var sommarpratare förra året. Kanske kan han få något bra tips?

Per beskriver själv, enligt Sommars hemsida, att han kommer att prata om livet från en fin och varm uppväxt, till ett liv på fel sida av samhällslinjen, tillbaka till en fin plats i tillvaron. Vi behöver inte vänta så rysligt länge på att höra Per sommarprata, redan 30 juni kan vi höra honom i P1.

Bild från Expressen.

Eget sommarprat

Under förra årets sommarsäsong var jag som närmast besatt av tanken att jag själv skulle få sommarprata också. Nu har jag visserligen inte gjort någonting i offentlighetens ljus som skulle locka somarredaktionen att tillfråga mig, men man vet ju aldrig i framtiden...? Jag har väl kommit fram till att jag skulle ha ganska svårt att fylla ett helt program. Eller ja, inte svårt att fylla det, men svårt att komma på vad jag skulle berätta om. Vad är egentligen andra intresserade av att höra om?! Nej, jag får låta livet fyllas på med vishet och år innan jag vågar mig på att ens fundera på vad jag skulle prata om.

Vad skulle ni ta upp om ni fick ert eget sommarprogram?