Sommarprat nr. 15. 10/7: Meta Velander.

Meta Velander har 85 välfyllda år i bagaget. Eller ja, hon är 85 år gammal helt enkelt. Hon har en över 60 år lång skådeseplarkarriär bakom sig och det lilla faktum att hon har uppnått en hög ålder är tydligen ingen anledning att gå i pension, för hon är fortfarande aktiv på teaterscenerna. Då hon vid 67 års ålder fick sitt teaterkontrakt brutet tyckte hon att livet var slut, men det tog inte lång tid förrän hon anlitades som skådespelerska igen. Hon har varit sommarvärd en gång tidigare, år 1982 närmare bestämt.

Efter att ha spelat i mer än 70 pjäser är det kanske inte förvånande att mycket av henne sommarprat ägnas åt anekdoter som utspelar sig i olika pjäser hon har varit med i. Hon räknar upp olika kända pjäsnamn, skådespelare och musikstycken från 40-talet och framåt, som jag för det mesta aldrig har hört talas om. För att vara helt ärlig hade jag aldrig hört talas om Meta heller, nu får jag väl skämmas... Kanske känner jag mig inte lika involverad som jag hade gjort om hon hade pratat om någonting jag åtminstone hade hört talas om, men det är ändå ganska mysigt att höra en äldre människa prata om någonting som hände för länge sedan. Det ger mig ofta lite mysiga känslor i kroppen.

Meta berättar också om hur rösten förändras med åldern. Under natten har hon en stor slemproduktion, vilket leder till en massa rossel som hon måste få bort med hjälp av olika röstövningar. Några av dessa övningar får vi ta del av. Vi får också höra henne sjunga, vilket visar på att hennes röst har hållits mycket bra, trots en respektabel ålder! Hon berättar också om då hon fick medalj av kungen, när hon var med om en obehaglig bilolycka och om de fiktiva gäster hon bjöd in till middagsbjudningen hon höll med Ragnar Dahlberg i det populära SVT-programmet God Kväll. En historia som var lite kul handlade om då hon jobbade på Fiskeriverket (tror jag att det var...) med att räkna gamla sälsvansar och sälkäkar... Vad sägs om det jobbet?

Musiken var mycket gamla godingar, såklart! Det passade såklart bra in i hennes sommarprogram. Ett av undantagen, "Du måste finnas" med Helen Sjöholm, från musikalen Kristina från Duvemåla, gav mig massor av rysningar och gåshud trots att jag egentligen var genomsvettig ute på min promenad i värmen.

Det var helt okej och trevligt att ägna 90 minuter tillsammans med Meta Velander och hennes musikval. Om jag är hälften så positiv och pigg som Meta verkar vara vid 85 års ålder (om jag ens får leva så länge...) så får jag känna mig mycket tacksam!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Metas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från DN.

Sommarprat nr. 14. 9/7: Micael Bindefeld

Micael Bindefeld är 50 år och superkänd festfixare och pr-man. Han ligger bakom de flesta stora kändisfester, åtminstone tycker jag att det verkar så. Om jag hade fördomar om att Amanda Jenssen var dryg är det absolut ingenting mot de fördomar jag hade mot Micke. Har hört en massa om hur högfärdig och snobbig han kan vara - kanske illasinnade rykten startade av människor som inte fått någon av hans hett eftertraktade inbjudningar?

Här har vi ett exempel på en människa som är totalt annorlunda mot hur jag trodde att han skulle vara. Har väl aldrig sett honom på tv eller läst någon intervju med honom, ändå hade jag en tydlig bild av hur han skulle vara. Jag tänkte på honom lite som Joe Labero, om någon minns hans sommarprat från förra året. Det jag minst anade var väl att han skulle inleda sitt sommarprat med att tala om pelargoner...

Därefter fortsätter han att tala om allt möjligt, bl. a. sitt judiska ursprung och förintelsen, hans förkärlek för att åka till ovanliga platser långt borta (som Libyen, Sudan, Papua Nya Guinea...), relationen till fadern och hans sömnrubbning som leder till ett mkt stort intag av koffeintabletter och energidryck. Han pratar också om hur han i början av sin karriär startade med att vara den "hetaste kändisfrisören" i Stockholm för att sedan gå över till att vara den mest eftertraktade festfixaren.

Allt han pratar om är väldigt intressant, han talar helt enkelt på ett sätt som fångar mig. Har ni, liksom jag hade, en bild av Micael Bindefeld som väldigt dryg så tipsar jag er om att lyssna på hans sommarprat!

Hans musikblandning var lite rolig... Lena Ph, lite israeliskt, Dionne Warwick, David Bowie... Inte riktigt min musiksmak men den passade honom!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Micaels sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från SVT.

Sommarprat nr. 13. 8/7: Amanda Jenssen

Amanda kom tvåa i Idol 2007 och har därefter haft en god karriär med två utgivna skivor och några Grammisar i bagaget. Född 1988 är hon den näst yngsta sommarprataren i år. Av någon anledning har jag haft lite svårt för henne. Hon är jätteduktig, gör helt okej musik och har inte gjort några otrevliga uttalanden. Ändå har jag av någon konstig anledning tänk mig att hon är ganska dryg. Vi människor kan fungera lite konstigt med våra fördomar...

På ett sätt så tyckte jag att hon levde upp till mina fördomar, bl. a. då hon beskrev att hon med sin senaste skiva hade "uppnått perfektion" samt pratade om de olika innerstadslägenheter hon köpt i Stockholm. Men detta var bara en liten del av sommarpratet. Under resten av den knappa timmen hon pratade visade hon sig riktigt sårbar genom att prata om kärleken till djur, sin ensamstående mamma och förlusten av sin första bästa kompis..... en snigel. Jag blev själv lite berörd då hon pratade med sådan inlevelse om när hennes katt sprang bort. Hon går också såklart igenom Idolresan och lite smått om när skivorna spelades in och om turnélivet.

Amandas sommarprat var verkligen, som Vivecas, helt okej. Inte ett av mina favoriter, men jag tycker ändå hon kan vara nöjd och stolt!

Musiken var mestadels gamla godingar, som The Beatles, Bob Dylan, Velvet Underground och Tom Waits.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Amandas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från Expressen.

Sommarprat nr. 12. 7/7: Viveca Sten.

Viveca är en kvinna i karriären som både jobbar som chefsjurist och styrelseledamot i Röda korsets center för torterade flyktingar. Dessutom har hon skrivit tre kriminalromaner som tydligen blivit väldigt populära, detta inom loppet av två år. Men jag måste erkänna att jag aldrig hade hört hennes namn innan...

Jag efterlyste ett bottennapp i mitt tidigare inlägg. Vivecas sommarprat var definitivt inget bottennapp, men jag tyckte inte om det lika mycket som jag tyckte om de andra sommarpratare som har pratat de senaste dagarna. Viveca pratade mycket om sitt Sandhamn, den ö i Stockholms skärgård som hon spenderar mycket tid på och där hennes kriminalromaner också utspelar sig. Jag förstår att detta är ett väldigt speciellt ställe för henne, men jag har ändå lite svårt att upprätta ett intresse för någon annans semesterparadis.

Det som hon berättade som berörde mig mest handlade om hur hon efter en förlossning fick en ryggskada som opererades, men ändå blev värre. I flera månader fick hon ha ständig hjälp hemma från kommunen och det var inte tal om att kunna lyfta upp sin lilla bebis. Trots detta fick hon ingen tid hos läkaren förrän efter tre månader, då en inbokad kvart. Men efter att ha träffat en privat ryggexpert fick hon möjlighet att inleda ett ryggträningsprogram som var stenhårt, men hjälpte henne tillbaka till ett normalt liv. På grund av envisheten hos en röd gris lyckades hon med det till synes omöjliga! För övrigt ger hon en stor känga till den svenska sjukvården som, trots att den ska vara en av de bästa i världen, lämnar mycket i övrigt att önska. Det var också intressant och kul att höra om hur hon träffade sin man hon nu varit gift med i tjugo år.

Tyvärr är några av hennes historier inte speciellt inspirerande för mig. Jag tappade intresset och kan inte ens riktigt redogöra för vad hon mer pratade om. Men minns att hon, liksom Anna Carrfors Bråkenhielm pratade om bristen på kvinnor på höga poster i företag. Hon presenterade en lite annan lösning än kvotering, bl. a. handlade det om att man i stället för tjänstebil kunde erbjuda städning i hemmet. Det kanske är jättebra, men tycker det är lite tråkigt att man ju då faktiskt utgår från att det alltid måste vara kvinnan som står för städningen i hemmet...

Lite illamåendeframkallande tycker jag också att det är att avsluta med ett utspel kring "carpe diem - fånga dagen!". Visst ligger det något i det, men det låter så... präktigt.

Sammanfattningsvis tyckte jag inte att Vivecas sommarprat var någon höjdare, men visst var det helt klart godkänt. Musiken var väldigt blandad med Bruce Springsteen, Uno Sveningsson, Beyonce, Supertramp och Ted Gärdestad bl. a... Inte dåligt, men inte jublande bra heller.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Vivecas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från Ruter Dam.

Sommarprat nr. 11. 6/7: Nicklas Lundblad.

Nicklas är 38 år och jobbar som samhällspolitisk rådgivare åt multimultienorma företaget Google. Han har en doktorandexamen i informationsteknologi och har jobbat i Handelskammaren i Stockholm samt grundat den liberala tidskriften Neo.

Här har vi med andra ord en man med en lysande karriär, precis som Anna Carrfors Bråkenhielm som pratade dagen innan Nicklas. Däremot ger han ett helt annat intryck. Jag tyckte, till skillnad från andra, inte alls att Anna gav ett "skrytigt" intryck, däremot var hon med rätta mycket stolt över sina prestationer. Nicklas däremot framställer det som att någon tokig arbetsgivare i ett svagt ögonblick råkade tacka ja till att anställa honom och att legat nära gränsen till att bli avskedad pga. ja, inte vet jag. Han har helt enkelt en massa självdistans och jag gillar det!

Nicklas tema för sommarpratet var skrivande och hur vi alla som skriver (inte bara romanförfattare eller poeter - utan alla vi vardagsskrivare också) påverkar hur informationsflöder ser ut idag och kommer att se ut i framtiden. Nicklas berättar själv att han i sin ungdom skrev mycket dramatiska kärlekshistorier som alltid slutade med att alla dog eller försvann ut i "intigheten". Mycket roligt! Han har fortsatt skriva en massa och det är uppenbarligen något som är mycket viktigt för honom. Och hans sommarprat är onekligen mycket välskrivet.

Nicklas pratar såklart en del om informationssamhället och i vilken rask takt vår samlade information dubbleras nu jämfört med för ett antal år sedan... Fascinerande siffror, ni får lyssna själva! Det jag tyckte var mest intressant var att höra om hur sökmotorer var uppbyggda förr jämfört med idag. Jag googlar ständigt och det är spännande att veta hur Google faktiskt kan veta vad jag letar efter...

Jag väntar fortfarande på det där riktiga bottennappet, för detta var riktigt bra! Nicklas har humor och verkar vara en otroligt sympatisk människa. En sådan man jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med, hihi. Men nu råkar han ju vara lyckligt gift. Rekommenderas av Sommarlyssnaren!

Musiken var en hel del Depeche Mode och annat syntigt. Skönt att lyssna på kortversionen med andra ord!

Läs mer om Nicklas sommarprat och lyssna HÄR.

Bild från Internetworld.

Sommarprat nr. 10: Anna Carrfors Bråkenhielm

Tjoho, jag är tillbaka från min mini-semester! Jag har haft tre underbara dagar på Gotland. Det första jag gjorde var att lyssna på Annas sommarprat i podversion, men sedan var klockan över midnatt och jag fick gå och lägga mig.

Anna Carrfors Bråkenhielm är en mediaentreprenör som bl. a. varit VD för tv-produktionsbolaget Strix. Det var hon som tog konceptet bakom Expedition: Robinson till Sverige! Hon sålde sitt företag Silverback för 60 miljoner och har startat tidningen Passion for Business, en businesstidning som riktar sig till kvinnor i karriären.

Som jag brukar säga... Jag gillade verkligen detta! Hade inte så höga förväntingar, då jag inte är speciellt intresserad av entreprenörskap, pengar, företagande... Just därför blev jag positivt överraskad av vad Anna hade att berätta.

Anna inleder med att ge en sammanfattning av vad hennes sommarprat kommer att handla om, vilket jag tycker både väcker intresse och skapar struktur - bra! Hon berättar sedan om hur hon startade sin karriär genom att efter att ha utbildat sig i Växjö som 22-åring ringer runt till en massa arbetsgivare från en telefonkiosk... Genom sitt hårda arbete, sina nya idéer och sitt sätt att sticka ut hamnar hon som ung kvinna som VD för Strix, med stöd från Robert Aschberg. Av någon anledning blir jag faktiskt intresserad av hur hennes karriär har sett ut, något som inte är helt vanligt för mig. Kanske för att hon själv berättar om det på ett så engagerat, coolt och intressant sätt? Lite olika turer gör att hon nu sitter med en massa pengar hon fått efter att ha sålt sitt företag och en massa frihet. Hon ger oss en ögonblicksbild från Kanarieöarna där hon sitter och skriver medan dottern leker i skuggan. Nej, man blir inte alls avundsjuk...

Anna pratar också mycket om kvinnligt företagande. Hon är för kvotering och brinner för jämställdhet. Det gör jag också och jag tycker att det är mycket uppfriskande att höra någon som vågar stå upp för dessa budskap! Hon belyser också vikten att aldrig bli ekonomiskt beroende av en man och att våga: inte bara gå den från början utstakade vägen... Många av hennes budskap träffade mig verkligen rätt i tiden, vilket säkert var en av anledningarna till att jag tyckte så mycket om att lyssna på henne.

Vanligtvis brukar jag vilja ha lite mer personligt och inte bara karriär och tankar kring det. Men det här var faktiskt så intressant att jag inte brydde mig om det. Tja, man behöver väl inte alltid vara konsekvent?

Musiken kommer jag knappt ihåg alls, jag hade väl annat att tänka på under de små musiknsuttarna. Men jag ser nu i efterhand att hon spelade lite allt möjligt: David Bowie, The Cure, Boney M, Soundtrack of our lives och Boney M... Ja, kanske lite tråkigt att det inte direkt skedde någon kvotering av kvinnor in i hennes musiklista kanske - men bra musik verkar det ha varit.

Läs mer om Annas sommarprat och lyssna på det HÄR.

Bild från Resumé.

Ett litet uppehåll

Hej på er! Sommarlyssnaren kommer att vara borta i tre dagar, på resa till Gotland. Härligt kommer det att bli, och som ni förstår så kan det bli svårt att uppdatera under tiden jag är borta. Recensionerna kommer att komma upp, men i efterhand. Hoppas ni har några jättefina dagar, vi ses snart igen!

Sommarprat nr. 9. 4/7: Ulf Malmros

Jag har nu lyssnat på ännu ett i raden av eminenta sommarprat! Kanske är det lite tråkigt att läsa en blogg som nästan uteslutande hyllar samtliga sommarprat, men det är så jag har känt hittills.

Ulf är en nu 45-årig regissör som är känd för filmer som Bröllopsfotografen, Smala Sussie och Den Bästa Sommaren, men även tv-serier som Mäklarna. Riktigt populära grejor alltså! Jag upptäckte här en lucka i min allmänbildning. Jag kände nämligen bara till Ulf till namnet och skulle absolut inte kunnat redogöra för vad han gjort. Men nu vet jag alltså lite mer.

Ulf är riktigt underhållande att lyssna på. Han berättar om sin uppväxt och början av karriären med stor självdistans - en otroligt viktig egenskap enligt mig. Hans intresse för filmande började då han som liten var sjuk och uttråkad ensam hemma och upptäckte en filmkamera med en tre minuter lång film i. Som sjuttonåring (!) skrev han efter ett bråk med en lärare på skolan ett kritiskt manus mot skolsystemet som han fick lov att själv regissera för SVT:s räkning. En naturbegåvning!

Ulf berättar många roliga och dråpliga historier från sin karriär som filmregissör. Skulle gärna vilja berätta om den där pärmen som kunde ha gjort honom rik som ett troll, men tror ni får lyssna på det själva... Vill liksom inte förstöra överraskningen. Det är skönt att han inte berättar så detaljerat om precis hur alla turer kring filmer, tv-serier och andra samarbeten gått till - det brukar inte var så intressant att höra i kronologisk ordning precis hur en karriär gått till. Vi får godbitarna helt enkelt!

Men sommarpratet blir allvarligt också. Ulf berättar om en tids sjukdom han gått igenom och poängterar hur olik den episoden blev för honom jämfört med hur han hade gestaltat det i en film.

Musiken är uteslutande filmmusik - mestadels mycket pampig sådan! Kul med någon som går hela vägen!

Slutligen: Lyssna på detta och njut!

Läs mer om Ulfs sommarprat och ladda ned det HÄR.

Bild från Moviezine.

Sommarprat nr. 8. 3/7: Eva Gabrielsson

Idag var det första gången jag lyssnade på ett sommarprogram live sedan det allra första sommarpratet denna sommar: Annika Sörenstam. Och jag är glad för det! Eva hade valt riktigt bra musik. Allt från country till afrikanskt, salsamusik, folkmusik, helt vanlig pop, klassiskt, opera... Och så hade hon med en av min absoluta favoritlåtar. "The whores hustle and the hustlers whore" med PJ Harvey. Ett kul återhörande!

Och själva pratet? Jag tyckte mycket om det. Eva verkar vara en väldigt sympatisk och trevlig person. Hon pratar kort om uppväxten i Västerbotten, med den frikyrkliga familjen. Inte långt därifrån växte Stieg Larsson upp i arbetarfamiljen som inte skilde sig så mycket från Evas. De träffas senare på ett FNL-möte. Ett engagerat samarbete inleddes och snart hade de levt tillsammans i trettio år. Eva berättar om det påtänkta äktenskapet som aldrig blev av, deras fortsatta samarbete i olika politiska frågor, livet ute i skärgården, skärgårdshuset som aldrig blev byggt...

Men Eva pratar också om helt andra saker. Jag tycker det är kul att höra en "vanlig" person med ett "vanligt" arbete och inte bara toppolitiker, kulturarbetare, sportstjärnor eller andra mediapersonligheter. Eva har jobbat länge och hårt som arkitekt inom byggbranschen. Jag måste säga att jag inte alls vet mycket om vad en arkitekt gör. Jag visste inte ens att de kan jobba ute på byggarbetsplatser, utan trodde att de uteslutande satt inne på kontor och ritade. Det var också intressant att höra om hur det kan gå till på en byggarbetsplats. Eva menar bestämt att det är en mycket humanistisk miljö, vilket är ett sätt jag aldrig själv har tänkt på det som.

I slutet tar hon såklart upp "arvstvisten". Det märks hur besviken hon är, men tycker att hon pratar om det på ett fint sätt. Jag var lite orolig att det skulle bli en "smutsig" historia med kängor som slängdes både hit och dit, men tyckte att hon undvek det på ett bra sätt. Däremot ger hon en kraftig känga till Sverige då hon vill rucka på synen på vårt land som så fint och bra på alla sätt.

Berörd blev jag definitivt i slutet då hon pratade om Stiegs bortgång och om hur han lever kvar hos henne. Inte i fotona eller vykorten utan internaliserad i henne eftersom han har påverkat hur hon tänker och ser på världen. Väldigt vacker och tänkvärt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Evas sommarprogram rekommenderas!

Läs mer om Evas sommarprogram och lyssna HÄR.

Bild från Cyberpresse.

Inför idag: Eva Gabrielsson

Det kanske inte är så stor mening med att peppa inför dagens sommarprat då det börjar om bara en dryg timme! Men tycker ändå det är i sin ordning att påminna om att idag ska Eva Gabrielsson underhålla oss i 90 minuter.

Eva är 56 år gammal och var författaren Stieg Larssons livskamrat under 30 hela år. Själv jobbar hon som arkitekt samt skriver på en bok som handlar om den svenska sambolagstiftningen.

Såhär säger hon själv om sitt sommarprogram:

Jag kommer att berätta om mina rötter i Västerbotten som har präglat min moral, syn på livet och människornas betydelse för mig. Något kommer att handla om hur det är att förlora någon – i mitt fall Stieg – och vad det är som kan hjälpa en tillbaka till livet igen. Så vill jag berätta om träd jag minns och träd som får andra att minnas, om det som byggs upp och är konstruktivt. Som motsats vill jag tala om avund, som det destruktiva i mitt liv.

Jag har läst Stiegs Millenium-trilogi och älskade verkligen den. Måste erkänna att jag faktiskt mer intresserar mig för att höra detaljer om Stieg samt konflikterna kring arvet efter honom än höra Eva berätta om sin uppväxt. Men hoppas att hon har ett så bra sommarprat att jag får ta tillbaka det. Mellan 13.00 och 14.30 får jag veta det!

Läs mer om Evas sommarprogram HÄR.

Bild från DN.

Sommarprat nr. 7. 2/7: Rolf Ekéus

Rolf Ekéus har nu avnjutits medan jag tog hand om diskberget efter den trevliga middagen igår. Jag fick lyssna en dag i efterhand eftersom fredgkvällen bjöd på annat kul efter arbetsdagens slut, men det fungerar bra det med.

Rolf berättar en massa trevliga och spännande historier från sitt liv som diplomat (och även innan det). Han berättar om sökandet efter och nedrustningen av den irakiska fabriken med biologiska massförstörelsevapen, tiden i New York på 70-talet, då Salman Rushdie (världens då mest hatade och eftersökte man) agerade livvakt till honom, möten med de största namnen... Det som var synd var att tiden var så knapp, man hade gärna velat höra mer och fått lite mer sammanhang till alla historier!

Jag skrev, halvt på allvar, i mitt "inför-inlägg" nedan att jag hoppades att det inte skulle bli så mycket kärnvapensnack. Men det var nog det jag tyckte var mest intressant! Det är hisnande att tänka på att de kärnvapen som finns skulle kunna utrota mänskligheten, och det i ett nafs.

En sak jag har tänkt på att nästan alla sommarpratare har inlett med att ge någon slags ögonblicksbild av en spännande händelse för att locka till sig lyssnaren, för att därefter gå direkt på barndomen och redogöra för den. Rolf bröt denna trend och började inte prata om barndomen förrän ca. en halvtimme in i programmet. Han blev personlig och berättade om systerns död då han var liten.

Mot slutet av programmet blev det en tyst paus på säkert flera minuter (kändes det som). Jag upptäckte ingen återkoppling till detta och undrade om det var något slags fel eller om det var inplanerat? Natasha hade ju 15 sekunders medveten tystnad i förra sommarprogrammet. Någon som lyssnade som kanske kan upplysa mig om vad som skedde egentligen?

Musiken bestod av mycket "gamla godingar" och en hel del klassisk musik. Passade en man av hans dignitet, även om det inte är något jag själv skulle valt att lyssna på.

Slutligen kan jag säga att Rolf är en bra berättare som fångar lyssnaren med sina historier, men jag skulle ändå ha önskat lite mer bakgrund till det han berättade för att få ut mer av hans sommarprogram.

Läs mer om Rolfs sommarprogram och lyssna HÄR.

Bild från Wikipedia.

Inför imorgon: Rolf Ekéus

I det stora hela tycker jag att sommarpratarna har hållit riktigt hög klass i år hittills och jag hoppas att det fortsätter så! Imorgon är det dags för Rolf Ekéus, en 74-årig diplomat från Kristinehamn. Bland hans toppjobb finns att vara Sveriges ambassadör i USA, jobba med eliminerandet av massförstörelsevapen i Irak, FN:s högkommissarie (fråga mig inte vad detta är, men det låter fint och viktigt)...

Jag har i ärlighetens namn aldrig hört talas om Rolf, men tycker ändå det ska bli kul att lyssna på honom. Han måste ha extremt mycket spännande erfarenheter och roliga historier att berätta. Se här bara vad han själv säger om sitt sommarprogram:

Jag kommer att berätta om ryska spionchefer och de israeliska och amerikanska underrättelsetjänsterna, liksom hemligheter i FN. Men också om det glittriga livet på Manhattan och möten med författare, psykoanalytiker och jazzmusiker där. Det kommer även att handla om hur det gick till att avväpna Saddam Hussein och samtidigt överleva, samt mitt livslånga engagemang för att eliminera kärnvapen.

Hoppas det blir mycket glassigt liv i Manhattan och mindre engagemang för kärnvapenfrågor... Nej skämt åsido, trots min ytlighet så tror jag att jag kommer att lära mig mycket under morgondagens sommarprat.

Läs mer om Rolfs sommarprat HÄR.

Bild från SvD.

Sommarprat nr. 6. 1/7: Natasha Illum Berg

Något av det första jag reagerar på när jag hör Natasha är: vilket fantastiskt sätt hon talar på! Kanske någon liten brytning, men väldigt korrekt, lite gammaldags språk med tydligt uttal. Jag blir också imponerad då hon i början talar lite swahili (vilket låter bra i mina öron, men då får man ta hänsyn till att mina kunskaper i swahili är sådär...) samt när hon, under några citat, visar att hon talar perfekt engelska. Det enda jag stör mig lite på är när hon säger "professionell storviltsjägare" ett antal gånger och uttalar professionell och "professional" (med det engelska uttalet). Men det finns värre saker här i världen att hänga upp sig på, minst sagt!

Natasha berättar om det motstånd hon mötte på då hon blev kvinnlig storviltsjägare i Afrika, det lilla huset i Tanzania där hon bor med "geväret och pennan", hennes nyvunna kärlek som mördades utanför portarna till hennes bostad i Nairobi för några år sedan, den nya, brunögde skåningen som inte stal hennes hjärta utan gav det tillbaka till henne... Hon pratar också en hel del om jakt och försvarar dess existens mot de som har svårt med hela konceptet. Jag erkänner att jag var en av dem och att jag ännu inte är övertygad om motsatsen.

Hon talat bitvis på ett väldigt poetiskt sätt och det märks att hon är författarinna till flera böcker. Det är vackert, men nackdelen är att jag tappar bort mig då och då eftersom jag ofta lyssnar medan jag gör annat som att laga mat, åka buss eller diska och då tappar fokus lyssnandet kräver alltför mycket hjärnkapacitet.

Det jag blev mest berörd av var då hon pratade om Afrika som kontinent och frågade oss: är det kanske så att den rika världen är rädda för att Afrika ska ta sig upp från sina knän och bli en stark kontinent? Hon problematiserade också bilden av oss som de som har det bra och afrikanerna som de det är synd om. Som exempel tog hon att vi får vatten genom kranen medan tanzanier kan behöva gå flera kilometer till brunnen varje gång man behöver vatten. Å andra sidan kan man tänka på att brunnen är en social mötesplats där man umgås innan man går vidare. Den ensamma gamla damen i lägenheten här i Sverige behöver aldrig träffa någon på väg till vattenkranen... Alltid intressant med nya perspektiv! Det var också mycket roligt att höra henne berätta om stockholmsbor och dra parallellen till de vilda djuren... Ja, det måste höras.

Det Natasha berättar om är intressant, men kände i efterhand ändå att jag aldrig riktigt fick någon förståelse för exakt hur hon kunde bli Östafrikas enda kvinnliga storviltsjägare. Steget från den lugna uppväxten i Blekinge känns enormt. Jag skulle också gärna ha hört med om hur hennes liv i Afrika ser ut. Inte bara den poetiska och djupa varianten, utan också den vardagliga och konkreta. Kanske jag får ta och läsa hennes böcker?

Musiken var fantastisk. För en gångs skulle var jag besviken att jag lyssnade på programmet i efterhand och inte kunde höra musiken i sin helhet. Det var mycket afrikansk musik som lät riktigt bra!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Natashas sommarprogram och lyssna på det HÄR.

Bild från Telegraph.