Ett litet uppehåll

Hej på er! Sommarlyssnaren kommer att vara borta i tre dagar, på resa till Gotland. Härligt kommer det att bli, och som ni förstår så kan det bli svårt att uppdatera under tiden jag är borta. Recensionerna kommer att komma upp, men i efterhand. Hoppas ni har några jättefina dagar, vi ses snart igen!

Sommarprat nr. 9. 4/7: Ulf Malmros

Jag har nu lyssnat på ännu ett i raden av eminenta sommarprat! Kanske är det lite tråkigt att läsa en blogg som nästan uteslutande hyllar samtliga sommarprat, men det är så jag har känt hittills.

Ulf är en nu 45-årig regissör som är känd för filmer som Bröllopsfotografen, Smala Sussie och Den Bästa Sommaren, men även tv-serier som Mäklarna. Riktigt populära grejor alltså! Jag upptäckte här en lucka i min allmänbildning. Jag kände nämligen bara till Ulf till namnet och skulle absolut inte kunnat redogöra för vad han gjort. Men nu vet jag alltså lite mer.

Ulf är riktigt underhållande att lyssna på. Han berättar om sin uppväxt och början av karriären med stor självdistans - en otroligt viktig egenskap enligt mig. Hans intresse för filmande började då han som liten var sjuk och uttråkad ensam hemma och upptäckte en filmkamera med en tre minuter lång film i. Som sjuttonåring (!) skrev han efter ett bråk med en lärare på skolan ett kritiskt manus mot skolsystemet som han fick lov att själv regissera för SVT:s räkning. En naturbegåvning!

Ulf berättar många roliga och dråpliga historier från sin karriär som filmregissör. Skulle gärna vilja berätta om den där pärmen som kunde ha gjort honom rik som ett troll, men tror ni får lyssna på det själva... Vill liksom inte förstöra överraskningen. Det är skönt att han inte berättar så detaljerat om precis hur alla turer kring filmer, tv-serier och andra samarbeten gått till - det brukar inte var så intressant att höra i kronologisk ordning precis hur en karriär gått till. Vi får godbitarna helt enkelt!

Men sommarpratet blir allvarligt också. Ulf berättar om en tids sjukdom han gått igenom och poängterar hur olik den episoden blev för honom jämfört med hur han hade gestaltat det i en film.

Musiken är uteslutande filmmusik - mestadels mycket pampig sådan! Kul med någon som går hela vägen!

Slutligen: Lyssna på detta och njut!

Läs mer om Ulfs sommarprat och ladda ned det HÄR.

Bild från Moviezine.

Sommarprat nr. 8. 3/7: Eva Gabrielsson

Idag var det första gången jag lyssnade på ett sommarprogram live sedan det allra första sommarpratet denna sommar: Annika Sörenstam. Och jag är glad för det! Eva hade valt riktigt bra musik. Allt från country till afrikanskt, salsamusik, folkmusik, helt vanlig pop, klassiskt, opera... Och så hade hon med en av min absoluta favoritlåtar. "The whores hustle and the hustlers whore" med PJ Harvey. Ett kul återhörande!

Och själva pratet? Jag tyckte mycket om det. Eva verkar vara en väldigt sympatisk och trevlig person. Hon pratar kort om uppväxten i Västerbotten, med den frikyrkliga familjen. Inte långt därifrån växte Stieg Larsson upp i arbetarfamiljen som inte skilde sig så mycket från Evas. De träffas senare på ett FNL-möte. Ett engagerat samarbete inleddes och snart hade de levt tillsammans i trettio år. Eva berättar om det påtänkta äktenskapet som aldrig blev av, deras fortsatta samarbete i olika politiska frågor, livet ute i skärgården, skärgårdshuset som aldrig blev byggt...

Men Eva pratar också om helt andra saker. Jag tycker det är kul att höra en "vanlig" person med ett "vanligt" arbete och inte bara toppolitiker, kulturarbetare, sportstjärnor eller andra mediapersonligheter. Eva har jobbat länge och hårt som arkitekt inom byggbranschen. Jag måste säga att jag inte alls vet mycket om vad en arkitekt gör. Jag visste inte ens att de kan jobba ute på byggarbetsplatser, utan trodde att de uteslutande satt inne på kontor och ritade. Det var också intressant att höra om hur det kan gå till på en byggarbetsplats. Eva menar bestämt att det är en mycket humanistisk miljö, vilket är ett sätt jag aldrig själv har tänkt på det som.

I slutet tar hon såklart upp "arvstvisten". Det märks hur besviken hon är, men tycker att hon pratar om det på ett fint sätt. Jag var lite orolig att det skulle bli en "smutsig" historia med kängor som slängdes både hit och dit, men tyckte att hon undvek det på ett bra sätt. Däremot ger hon en kraftig känga till Sverige då hon vill rucka på synen på vårt land som så fint och bra på alla sätt.

Berörd blev jag definitivt i slutet då hon pratade om Stiegs bortgång och om hur han lever kvar hos henne. Inte i fotona eller vykorten utan internaliserad i henne eftersom han har påverkat hur hon tänker och ser på världen. Väldigt vacker och tänkvärt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Evas sommarprogram rekommenderas!

Läs mer om Evas sommarprogram och lyssna HÄR.

Bild från Cyberpresse.

Inför idag: Eva Gabrielsson

Det kanske inte är så stor mening med att peppa inför dagens sommarprat då det börjar om bara en dryg timme! Men tycker ändå det är i sin ordning att påminna om att idag ska Eva Gabrielsson underhålla oss i 90 minuter.

Eva är 56 år gammal och var författaren Stieg Larssons livskamrat under 30 hela år. Själv jobbar hon som arkitekt samt skriver på en bok som handlar om den svenska sambolagstiftningen.

Såhär säger hon själv om sitt sommarprogram:

Jag kommer att berätta om mina rötter i Västerbotten som har präglat min moral, syn på livet och människornas betydelse för mig. Något kommer att handla om hur det är att förlora någon – i mitt fall Stieg – och vad det är som kan hjälpa en tillbaka till livet igen. Så vill jag berätta om träd jag minns och träd som får andra att minnas, om det som byggs upp och är konstruktivt. Som motsats vill jag tala om avund, som det destruktiva i mitt liv.

Jag har läst Stiegs Millenium-trilogi och älskade verkligen den. Måste erkänna att jag faktiskt mer intresserar mig för att höra detaljer om Stieg samt konflikterna kring arvet efter honom än höra Eva berätta om sin uppväxt. Men hoppas att hon har ett så bra sommarprat att jag får ta tillbaka det. Mellan 13.00 och 14.30 får jag veta det!

Läs mer om Evas sommarprogram HÄR.

Bild från DN.

Sommarprat nr. 7. 2/7: Rolf Ekéus

Rolf Ekéus har nu avnjutits medan jag tog hand om diskberget efter den trevliga middagen igår. Jag fick lyssna en dag i efterhand eftersom fredgkvällen bjöd på annat kul efter arbetsdagens slut, men det fungerar bra det med.

Rolf berättar en massa trevliga och spännande historier från sitt liv som diplomat (och även innan det). Han berättar om sökandet efter och nedrustningen av den irakiska fabriken med biologiska massförstörelsevapen, tiden i New York på 70-talet, då Salman Rushdie (världens då mest hatade och eftersökte man) agerade livvakt till honom, möten med de största namnen... Det som var synd var att tiden var så knapp, man hade gärna velat höra mer och fått lite mer sammanhang till alla historier!

Jag skrev, halvt på allvar, i mitt "inför-inlägg" nedan att jag hoppades att det inte skulle bli så mycket kärnvapensnack. Men det var nog det jag tyckte var mest intressant! Det är hisnande att tänka på att de kärnvapen som finns skulle kunna utrota mänskligheten, och det i ett nafs.

En sak jag har tänkt på att nästan alla sommarpratare har inlett med att ge någon slags ögonblicksbild av en spännande händelse för att locka till sig lyssnaren, för att därefter gå direkt på barndomen och redogöra för den. Rolf bröt denna trend och började inte prata om barndomen förrän ca. en halvtimme in i programmet. Han blev personlig och berättade om systerns död då han var liten.

Mot slutet av programmet blev det en tyst paus på säkert flera minuter (kändes det som). Jag upptäckte ingen återkoppling till detta och undrade om det var något slags fel eller om det var inplanerat? Natasha hade ju 15 sekunders medveten tystnad i förra sommarprogrammet. Någon som lyssnade som kanske kan upplysa mig om vad som skedde egentligen?

Musiken bestod av mycket "gamla godingar" och en hel del klassisk musik. Passade en man av hans dignitet, även om det inte är något jag själv skulle valt att lyssna på.

Slutligen kan jag säga att Rolf är en bra berättare som fångar lyssnaren med sina historier, men jag skulle ändå ha önskat lite mer bakgrund till det han berättade för att få ut mer av hans sommarprogram.

Läs mer om Rolfs sommarprogram och lyssna HÄR.

Bild från Wikipedia.

Inför imorgon: Rolf Ekéus

I det stora hela tycker jag att sommarpratarna har hållit riktigt hög klass i år hittills och jag hoppas att det fortsätter så! Imorgon är det dags för Rolf Ekéus, en 74-årig diplomat från Kristinehamn. Bland hans toppjobb finns att vara Sveriges ambassadör i USA, jobba med eliminerandet av massförstörelsevapen i Irak, FN:s högkommissarie (fråga mig inte vad detta är, men det låter fint och viktigt)...

Jag har i ärlighetens namn aldrig hört talas om Rolf, men tycker ändå det ska bli kul att lyssna på honom. Han måste ha extremt mycket spännande erfarenheter och roliga historier att berätta. Se här bara vad han själv säger om sitt sommarprogram:

Jag kommer att berätta om ryska spionchefer och de israeliska och amerikanska underrättelsetjänsterna, liksom hemligheter i FN. Men också om det glittriga livet på Manhattan och möten med författare, psykoanalytiker och jazzmusiker där. Det kommer även att handla om hur det gick till att avväpna Saddam Hussein och samtidigt överleva, samt mitt livslånga engagemang för att eliminera kärnvapen.

Hoppas det blir mycket glassigt liv i Manhattan och mindre engagemang för kärnvapenfrågor... Nej skämt åsido, trots min ytlighet så tror jag att jag kommer att lära mig mycket under morgondagens sommarprat.

Läs mer om Rolfs sommarprat HÄR.

Bild från SvD.

Sommarprat nr. 6. 1/7: Natasha Illum Berg

Något av det första jag reagerar på när jag hör Natasha är: vilket fantastiskt sätt hon talar på! Kanske någon liten brytning, men väldigt korrekt, lite gammaldags språk med tydligt uttal. Jag blir också imponerad då hon i början talar lite swahili (vilket låter bra i mina öron, men då får man ta hänsyn till att mina kunskaper i swahili är sådär...) samt när hon, under några citat, visar att hon talar perfekt engelska. Det enda jag stör mig lite på är när hon säger "professionell storviltsjägare" ett antal gånger och uttalar professionell och "professional" (med det engelska uttalet). Men det finns värre saker här i världen att hänga upp sig på, minst sagt!

Natasha berättar om det motstånd hon mötte på då hon blev kvinnlig storviltsjägare i Afrika, det lilla huset i Tanzania där hon bor med "geväret och pennan", hennes nyvunna kärlek som mördades utanför portarna till hennes bostad i Nairobi för några år sedan, den nya, brunögde skåningen som inte stal hennes hjärta utan gav det tillbaka till henne... Hon pratar också en hel del om jakt och försvarar dess existens mot de som har svårt med hela konceptet. Jag erkänner att jag var en av dem och att jag ännu inte är övertygad om motsatsen.

Hon talat bitvis på ett väldigt poetiskt sätt och det märks att hon är författarinna till flera böcker. Det är vackert, men nackdelen är att jag tappar bort mig då och då eftersom jag ofta lyssnar medan jag gör annat som att laga mat, åka buss eller diska och då tappar fokus lyssnandet kräver alltför mycket hjärnkapacitet.

Det jag blev mest berörd av var då hon pratade om Afrika som kontinent och frågade oss: är det kanske så att den rika världen är rädda för att Afrika ska ta sig upp från sina knän och bli en stark kontinent? Hon problematiserade också bilden av oss som de som har det bra och afrikanerna som de det är synd om. Som exempel tog hon att vi får vatten genom kranen medan tanzanier kan behöva gå flera kilometer till brunnen varje gång man behöver vatten. Å andra sidan kan man tänka på att brunnen är en social mötesplats där man umgås innan man går vidare. Den ensamma gamla damen i lägenheten här i Sverige behöver aldrig träffa någon på väg till vattenkranen... Alltid intressant med nya perspektiv! Det var också mycket roligt att höra henne berätta om stockholmsbor och dra parallellen till de vilda djuren... Ja, det måste höras.

Det Natasha berättar om är intressant, men kände i efterhand ändå att jag aldrig riktigt fick någon förståelse för exakt hur hon kunde bli Östafrikas enda kvinnliga storviltsjägare. Steget från den lugna uppväxten i Blekinge känns enormt. Jag skulle också gärna ha hört med om hur hennes liv i Afrika ser ut. Inte bara den poetiska och djupa varianten, utan också den vardagliga och konkreta. Kanske jag får ta och läsa hennes böcker?

Musiken var fantastisk. För en gångs skulle var jag besviken att jag lyssnade på programmet i efterhand och inte kunde höra musiken i sin helhet. Det var mycket afrikansk musik som lät riktigt bra!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Natashas sommarprogram och lyssna på det HÄR.

Bild från Telegraph.