Inför imorgon: Natasha Illum Berg

Natasha har jag, liksom Per, bloggar om innan sommar började för i år, eftersom jag har sett fram emot hennes sommarprogram. Vad jag skrev då kan ni läsa här. Hon är en av få kvinnliga, professionella storviltsjägare i Afrika och jobbar med att ta ut turister på buffeljakt. Under sitt 39-åriga liv har hon också hunnit skriva två böcker om sitt liv i Afrika: Floder av röd jord och Tea on the blue sofa.

Denna kvinna verkar, liksom Per Holknekt som sommarpratade idag, ha levt ett otroligt spännande liv som jag ser fram emot att höra om. Jag som sett henne på Skavlan vet att hon kan berätta på ett sätt som fångar lyssnaren också. Jag ser fram emot att få höra historier om livet i Afrika, men också hur det kunde komma sig att en tjej som föddes i Blekinge hamnade i Tanzania. Om man ska tro på hennes egna beskrivning av sitt sommarprat så tror jag inte att jag kommer att bli besviken:

Mitt Sommarprogram kommer att innehålla reflektioner kring livet i Afrika och lite historier från mina närmare 20 år i Tanzania

Kanske kommer vi få höra lite afrikanska rytmer i musikväg också? Hoppas!

Läs mer om henne på SR:s hemsida HÄR eller på hennes egen hemsida HÄR.

Bild från My Adventures.

Sommarprat nr. 5. 30/6: Per Holknekt

Så är alla sommarpratare slut för i juni! Det har gått snabbt tycker jag!

Per berättar i sitt sommarprogram om sitt otroligt välfyllda liv. När man börjar tänka på sitt eget liv undrar jag vad jag egentligen har haft för mig? Skulle jag sammanfatta mitt liv i ett sommarprogram skulle nog få människor sitta bänkade vid radioapparaterna.

Vi får i alla fall följa honom från den trygga uppväxten, till killen som var bäst på det mesta, till tonårskillen som var töntig och lite ful, till killen med drömmen om en karriär inom skateboardåkning som, utan att ha någonstans att bo, åker till California för att träffa sina idoler, men märker att han är bättre på att åka skateboard än vad de är. Därefter blir han själv världsmästare med ett liv i California, hamnar i knarkträsket, räddar livet på en gängledare, åker hem och utbildar sig, öppnar en skateboardbutik som han sedan super bort, lever på pengar från socialen och kämpar för att få tag i mat, är med i Sveriges största dokusåpa, halkar på ett bananskal in i modebranschen och startar ett otroligt framgångsrikt klädmärke med ett värde på över miljarden. Någonstans däremellan blir han fri från både alkohol och droger. Och jag har troligtvis missat en massa detaljer!

Detta fantastiska levnadsöde innehåller både toppar och dalar, liksom de flesta historier som intresserar oss människor. I slutet, då han berättar om sin mamma som dog i cancer, har han själv svårt att hålla gråten tillbaka vilket gör honom extra mänsklig för oss lyssnare. Han släpper in oss på livet! Det blir också känslosamt då han beskriver hur hans liv bara har börjat och att han är så lycklig för sina framgångar. Som femtioåring har han börjat våga vara sann mot sig själv och de värderingar han besitter.

Det är en synnerligen fascinerande historia han berättar. Per är killen med den "perfekta" uppväxten (mycket kärlek, sunda värderingar) som ändå hamnade så snett under en period. Kanske skulle jag vilja höra ännu mer om hur han tror att det kunde bli så, men kanske framförallt hur han kunde hitta kraften att bli från från sitt drog- och alkoholmissbruk. Men man har ju bara 90 minuter och någonstans ska man hinna klämma in lite musik också!

Per är en duktig berättare med ett fint språk. Han berör mig inte med samma värme som Pär Johansson från igår, men Per är definitivt väl värd att lyssna på.

Musiken han valde passade bra in i det han berättade, det märktes att han hade valt den med omsorg vilket kändes bra, även om det kanske inte riktigt alltid var min musikstil. Mycket punk blev det, vilket inte är något jag brukar lyssna till själv. Roligast var att höra dancelåten som hans dotter själv skrivit då hon var fem år samt låten han skrev och spelade in tillsammans med sina Big Brother-kollegor från 2000. "Mediahora" heter den och gav mig verkligen en massa gamla minnen tillbaka!

Vad tyckte ni?

Läs mer om Pers sommarprat och ladda ned det HÄR.

Bild från Resumé.

Inför imorgon: Per Holknekt

Jag har tidigare bloggat om Per Holknekts sommarprat, där jag berättar att det är ett av de sommarprat jag ser mest fram emot. Det inlägget kan ni hitta här.

Per Holknekt är grundare till det superpopulära svenska klädmärket Odd Molly. Han måste ha blivit otroligt rik! Innan dess var han världsmästare i skateboardåkning och även framgångsrik i flipperspel. Under denna period missbrukade han, i tjugo år närmare bestämt. Vi får inte glömma bort då han var med i Big Brother år 2000, nybliven nykter alkoholist. Som jag följde honom med spänning!

Detta kommer Per enligt honom själv att tala om:

Kommer att tala om livets olika skeden längs min väg, i glädje och förtvivlan. Från den fina uppväxten i doften av nytjärade träskidor och mammaskalade apelsiner i snöbivack till den darrande tiden ute i samhällskylan, på fel sida linjen. Det blir sen en del om hur jag fann hopp och kraft i en förtvivlad situation, om stålbadet och återkomsten till en närande, varm och skön plats i tillvaron.

Känns som att det kan komma att handla mycket om hans hårda liv, vilket jag är spänd på att få höra om. Inte för att jag tycker om att gotta mig i andras olycka, men fascineras verkligen av att han verkar ha vänt sitt liv väldigt tvärt och det ska bli intressant att höra hur det gick till. Jag tror ändå att Pers sommarprat kommer bli en kontrast mot Pärs sommarprat från igår. Båda kanske solskenshistorier, men på olika sätt. Spännande ska det bli i alla fall!

Läs mer om Pers sommarprat HÄR.

Bild från Aftonbladet.

Sommarprat nr. 4. 29/6: Pär Johansson.

Ja, jag erkänner att jag smälte lite. Det jag önskade i gårdagens "inför"-inlägg var att jag skulle få en lite annan bild av Pär än den jag hittills haft. Och vem kunde undgå att älska hans sommarprat? Det är för övrigt det första sommarpratet som har lockat fram tårar hos mig i år (men förhoppningsvis inte det sista!).

Det han utan tvekan pratar mest om är sin teater och arbetet med den utvecklingsstörda ensamblen, men han inleder med att prata om det viktigaste han har: barnen. Han sänder ett meddelande till alla makthavare att värdera förskolepersonalens arbete högre, eftersom de tar hand om det mest värdefulla människor har. Han menar också på att föräldrar borde vara tysta på barnens fotbollsmatcher och inte pressa de små liven för hårt. Han fortsätter med att berätta lite kort om sin barndom i Delsbo och därefter i Hudiksvall. Visst är dessa historier intressanta, men det som verkligen berör är det han berättar om teatern.

Vi får följa arbetet med hur idén till en teater för utvecklingsstörda föddes, det motstånd han stötte på och hur otroligt mycket skådespelarna växte när de fick göra något de var bra på och tyckte var roligt. Temat kan man säga är att alla måste få ha sin plats i samhället, vilket jag håller med om. Historien innehåller massvis med roliga anekdoter, vissa som vi som har lyssnat på honom i andra sammanhang har hört innan, men många nya också. Den som fick mig att skratta mest handlade om när ensemblen skulle intervjuas av några journalister. Det hela slutade med att det blev journalisterna som frågades ut av ensemblen. Och det var inte vilka frågor som helst, utan "när uppfanns bilprovningen?", "varför finns det väntrum?" och "hur länge har lingon funnits?" var lite av det som journalisterna matades med. Hi hi!

Hur roligt, mysigt och inspirerande det än är att lyssna på så kan jag störas lite på när man glorifierar utvecklingsstörda och säger saker som att de alltid behandlar alla lika, alltid är glada, etc. För utvecklingsstörda är ju precis som vi normalstörda människor, och visst finns det riktigt dryga och otrevliga utvecklingsstörda också. Inget konstigt med det!

Pär verkar vara en engagerad människa med otroligt mycket driv. En sådan man önskar att man orkade vara! Men han verkar också få väldigt mycket energi av att han älskar sitt jobb så mycket.

Musiken var väldigt blandad. Självklart får vi höra några smakprov från hans teater, men också en salig röra med Elvis Presley, The Killes, Cat Stevens, Miss Li (en av mina favoriter!) och t. o. m. Flo Rida! Ja, vad ska man säga, jag gillade det!

Slutligen: Min favorit hittills, svårslaget.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Pärs sommarprogram och lyssna på det HÄR.

Foto: ParJ.se

Inför imorgon: Pär Johansson

Pär Johansson är en 40-årig man som fått ganska mycket uppmärksamhet på senaste tiden på grund av hans kända Glada Hudik-teater som består av utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare och sångare. De har gjort en känd föreställning vid namn "Elvis" som till och med fått komma till Broadway i New York. Artister från föreställningen har fått uppträda både i Allsång på Skansen och i Melodifestivalen. Pär chefar över teatern och är också grundaren.

Jag har jobbat en del med utvecklingsstörda, vilket jag tycker är väldigt givande. Jag har också en bror som är gravt utvecklingsstörd. Ändå är det något som stör mig med Pär Johansson. Det blir lite för mycket "ååh titta, en utvecklingsstörd och sjunger och har humor, gud så speciellt!". Jo visst är det roligt att utvecklingsstörda får synas i media, det är en självklarhet tycker jag! Men samtidigt är det ju så självklart att man inte måste göra en så stor grej av att utvecklingsstörda klarar ganska banala saker? Säg gärna emot mig om ni inte håller med. Men gillar inte det där "ho ho kolla vad roliga de är" som jag ibland tycker att Pär förmedlar, även om det är tydligt att han har ett brinnande intresse för att föra fram de här personerna på ett positivt sätt.

Såhär säger Pär om sitt sommarprogram:

Mitt program kommer att handla om hur min bästa kompis hamnade i Världslaget i fotboll medan jag hamnade på en vedbacke med utvecklingsstörda. En kursändring jag aldrig ångrat. Jag ska också prata om vad som händer med människor när man blir behandlad med respekt, sedd, behövd och tagen i anspråk. Och vad som är receptet bakom Glada Hudik-teaterns framgång.

Det är onekligen en lockande inledning till ett program vilket gör mig mer nyfiken. Jag hoppas att jag surt kommer få svälja ner mina kommentarer efter att ha hört Pärs program och att jag kommer att få en helt annan bild av honom efter hans 90 minuter.

Läs mer om Pärs sommarprogram HÄR.

Bild från ParJ.se

Sommarprat nr. 3. 28/6: Babak Najafi

Vilket sommarprat jag hörde idag! Babak Najafi! Vilken man och vilken berättare! Jag vill genast läsa en bok som han har skrivit, men tyvärr har han inte skrivit någon (än?).

Babaks sommarprat har temat "drömmar", vilket vanligtvis får mig att må lite illa. Ja, jag är lite cynisk ibland även om jag inte vill erkänna det. Orkar inte riktigt med den där typiskt amerikanska stilen (if you can dream it, you can do it!). Oftast räcker det inte alls bara att bara ha en dröm för att kunna genomföra något. Men hur som helst, Babaks program var långt ifrån amerikanskt illamåendeframkallande.

Han börjar med att berätta om uppväxten i Teheran, då bomberna ven och antalet klasskompisar ständigt sjönk. Men mitt i detta föddes ändå Babaks filmintresse, hans första filmminne handlar om en tysk porrfilm någon råkat få tag på och som han hann se några sekunder på innan familjen var tvungna att springa ned i det bombsäkra skyddsrummet. Vi får följa honom på hans väg till Sverige och under uppväxten i Uppsala (min gamla hemstad!), med intresset för film och drömmen om en karriär inom film som en röd tråd genom berättelsen. Den buttra syokonsulenten i Flogsta som sa till honom att om man vill bli regissör måste man gå Dramatiska Filminstitutet, men det är Sveriges dyraste utbildning så det kan han glömma, lyckades inte krossa hans dröm.

Babaks program innehåller en hel del barndomsanekdoter, men han lyckas (till skillnad från Eva Dahlgren för min del) faktiskt alltid få det intressant. I slutet gör han mig riktigt berörd, då han berättar om a-lagaren på en bänk i Uppsala som inte fått träffa sin dotter på mycket länge. Jag börjar fundera på om det kan vara någon av det otal "kända fyllon" som man sett under sin tid här.

Babak Najafi får full pott från mig! Är ganska säker på att han kommer att vara en av mina favoriter när denna säsong är slut. Inte blev det sämre av att han valde riktigt bra musik också! Musik som kändes väldigt "stark", precis som han själv.

Vad tyckte ni?

Läs mer om Babaks sommarprat och lyssna på det HÄR.

Bild från Nyhetskanalen.

Inför imorgon: Babak Najafi

Babak Najafi är en 34-årig, iranfödd filmare och regissör som nu är bosatt i Stockholm. Han står bakom den kritikerrosade filmen Sebbe som handlar om en 15-årig killes hårda liv i förorten. Jag har inte sett filmen än, även om jag har velat göra det länge.

Däremot har jag sett ett avsnitt av Kobra där han var med av anledning att han hittade Sebbes huvudrollsinnehavare, Sebastian Hiort af Ortnäs, när han efter månader av letande på svenska högstadieskolor, spelandes basket på en skolgård i Stockholm. Babak gav intryck av att vara en intensiv och engagerad människa som också var trevlig, karismatisk och charmig. Nej, jag blev inte förälskad (även om det kanske låter som det), men jag är mycket intresserad av vad han kommer att berätta och spela upp för musik under sina 90 minuter i etern. Såhär säger han själv om sitt sommarprat:

Jag ska prata om att förverkliga en dröm. I rollerna: En tågkonduktör, en syokonsulent och en alkoholist på ett torg i Uppsala.

Vilken cliffhanger! Jag längtar. Läs mer om hans sommarprat här.

Bild från filmnyheter.se.