Ja, jag erkänner att jag smälte lite. Det jag önskade i gårdagens "inför"-inlägg var att jag skulle få en lite annan bild av Pär än den jag hittills haft. Och vem kunde undgå att älska hans sommarprat? Det är för övrigt det första sommarpratet som har lockat fram tårar hos mig i år (men förhoppningsvis inte det sista!).
Det han utan tvekan pratar mest om är sin teater och arbetet med den utvecklingsstörda ensamblen, men han inleder med att prata om det viktigaste han har: barnen. Han sänder ett meddelande till alla makthavare att värdera förskolepersonalens arbete högre, eftersom de tar hand om det mest värdefulla människor har. Han menar också på att föräldrar borde vara tysta på barnens fotbollsmatcher och inte pressa de små liven för hårt. Han fortsätter med att berätta lite kort om sin barndom i Delsbo och därefter i Hudiksvall. Visst är dessa historier intressanta, men det som verkligen berör är det han berättar om teatern.
Vi får följa arbetet med hur idén till en teater för utvecklingsstörda föddes, det motstånd han stötte på och hur otroligt mycket skådespelarna växte när de fick göra något de var bra på och tyckte var roligt. Temat kan man säga är att alla måste få ha sin plats i samhället, vilket jag håller med om. Historien innehåller massvis med roliga anekdoter, vissa som vi som har lyssnat på honom i andra sammanhang har hört innan, men många nya också. Den som fick mig att skratta mest handlade om när ensemblen skulle intervjuas av några journalister. Det hela slutade med att det blev journalisterna som frågades ut av ensemblen. Och det var inte vilka frågor som helst, utan "när uppfanns bilprovningen?", "varför finns det väntrum?" och "hur länge har lingon funnits?" var lite av det som journalisterna matades med. Hi hi!
Hur roligt, mysigt och inspirerande det än är att lyssna på så kan jag störas lite på när man glorifierar utvecklingsstörda och säger saker som att de alltid behandlar alla lika, alltid är glada, etc. För utvecklingsstörda är ju precis som vi normalstörda människor, och visst finns det riktigt dryga och otrevliga utvecklingsstörda också. Inget konstigt med det!
Pär verkar vara en engagerad människa med otroligt mycket driv. En sådan man önskar att man orkade vara! Men han verkar också få väldigt mycket energi av att han älskar sitt jobb så mycket.
Musiken var väldigt blandad. Självklart får vi höra några smakprov från hans teater, men också en salig röra med Elvis Presley, The Killes, Cat Stevens, Miss Li (en av mina favoriter!) och t. o. m. Flo Rida! Ja, vad ska man säga, jag gillade det!
Slutligen: Min favorit hittills, svårslaget.
Vad tyckte ni?
Läs mer om Pärs sommarprogram och lyssna på det HÄR.
Foto: ParJ.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar